Hästens dag: LDK-k:s spelning

Förväntan var stor på tåget in till Stockholm och frågorna surrade i huvudet. Hur många skulle dyka upp? Skulle vi bli spelbara? Kommer det att låta bra? På vägen från centralstation till K1 mötte jag Jakob Sundmark, en "kollega" från LDK-93 (själv är jag 99:a). Det var oerhört inspirerande att upptäcka att engagemanget finns kvar så långt bak i årgångarna som tio år.

Väl framme vid K1 togs vi emot av Sven Lundberg, kamratföreningens ordförande och den man som organiserat allt för kamratföreningen denna helg. Vi inhystes i K1:s gästförläggning en bit upp i östra flygeln vid Livskvadrons förläggning och vips så var man tillbaka till lumparåren med det vanliga bestyret att bädda sängen. Lakanen passade lika illa nu som då. Jag passade på att ta tillfället och visa mig från min mera rebelliska sida och såg till att sängen var tämligen dåligt bäddad med militära mått (utmärkt bäddad enligt min egen måttstock) för att på detta sätt understryka det faktum att jag är civilist. Och stolt över det!

Klockan närmade sig fyra och fler och fler "veteraner" dök upp. Flest var det från de senare årskullarna och sedan avtagande ju längre bak i tiden man gick. (Asymptotiskt avtagande mot noll har jag för mig att det heter på torrspråk) Det visade sig att instrumentfördelningen bland de medverkande var perfekt, hur otroligt det än kan verka. På grund av olika omständigheter kunde vi inte genomföra någon repetition på fredagen men vi fick tillfälle att beskåda generalrepetitionen av hästuppvisningarna. Tyvärr började det regna och det förtog en del av kampviljan hos deltagarna, men det var ju bara genrep.

Kvällen spenderades "ute" där lumparhistorier berättades på vanligt manér. Lördagen inleddes med M/Ä-utprovning (med sedvanligt resultat) följt av repetition, ledd av Olle Hermanssen, som verkade nöjd med det musikaliska resultatet. Vid frukosten fick man ännu ett kärt återseende. Herbert Stein, den mysige köksmästaren från Tyskland skötte köket, som vanligt med järnhand.

På eftermiddagen var det dags för föreställning. Den gick bra, trots regn, och följdes av föreningens årsmöte. På kvällen var det föreställning igen. Denna gång utan regn och med ännu bättre resultat. Taptot i mörkret var riktigt stämningsfullt och mäktigt med dubbel musikkår. Olle verkade riktigt nöjd och sa sig se fram emot ytterligare spelningar med kamratföreningen genom citatet "Det här kan vi göra något av...".

Efter avslutat värv grillades det korv och haddes allmänt mysigt i den milda kvällsluften. Helgen var, anser jag, mycket lyckad och kamratföreningens arbete har nu för första gången gestaltats för allmänhetens åsyn. Tilläggas bör kanske att chefen för FöMusC - Claes Grafström var närvarande vid kvällsföreställningen och sa sig vara nöjd med vår insats. Ett stort tack riktar jag härmed till Sven, som genom sitt enorma arbete för föreningen har gjort denna helg möjlig. Det har sporrat mig till ytterligare insatser till föreningens fromma.

/Patrick Fallberg