--------------

Enligt gammal K1-tradition kommer våren då musiken ljuder över kaserngården igen och även så detta år. På dymmelonsdagen spelade LDK 2008 för första gången gående inne på Kavallerikasern och lockade på så sätt fram solen över paddockar och ridhus.

Dock var denna första trevande musikmarschering inte på långa vägar den första musikaliska prestationen från årets upplaga av dragonmusikkåren. Under de två senaste veckorna har vi gjort inte mindre än tre cermonispelningar, två i samband med Rumäniens statsbesök och en i anslutning till försvarsministerns inspektion på Livgardet i Kungsängen.

Måndagen innan vår premiärspelning vid Norrbro rådde en stämning av frenetiskt arbete över korridoren på femte våningen. Hjälmplymer duschades och kammades, rockar borstades av och skjortor ströks, för att inte tala om all puts som febrilt genomfördes. Det var paradskor såväl som uniformsknappar, hjälmar likaväl som stämbyglar och klockstycken. Och som en extra liten bonus var det många av oss som hjälptes åt att stuka våra baskrar med allsköns knep och tålmodighet.

När så det blev dags att välkomna statsbesöket och Rumäniens president kan väl inte Stockholm ha varit vackrare. Soligt och lite blåst, med svanar strax intill Norrbro och hundratals soldater, med eller utan hästar, på plats för att ta emot kortegen. LDK var uppdelade på tre platser, med tonvikt på Gustav Adolfs torg, där merparten av kåren stod uppställda på musikkårsformering.

På onsdagen var det så dags för presidenten att fara hem igen, och självklart var LDK på plats ute på Arlanda för att delta i cermonin. Tyvärr var inte vädergudarna på vår sida, men då vi hade både vapenrock och kappa på oss kanske man istället borde sända en liten tanke åt de inte fullt så påbyltade Flygvapensoldater som, precis som vi, fick vänta länge på den regninga och blåsiga startbanan.

Den tredje cermonispelningen vi har gjort var betydligt mindre än de två första, och ännu snabbare avklarad. I lätt snöfall spelades Svea Livgardes och K1s igenkänningssignaler samt en inspektionsmarsch under ledning av Löjtnant Lundström på SwedInts innergård.

Kanske kände vi musiksoldater att dessa tre spelningar kom över oss något oväntat och oförberett, men när man ser tillbaka på det goda resultatet kan man egentligen bara konstatera att vi har fått prova på hur det är att verkligen vara musiksoldat, och att vi dessutom klarar av det med glans!

Musiksoldat Julia Svansbo

--------------

En och en halv månad har gått sedan årets upplaga av LDK ryckte in, en solig måndag i mitten av januari. Sedan dag ett har vi tjugoen musiksoldater haft de mest varierande uppgifter, med allt från löptest via materielvård till intonationsövningar.

Första lördagen efter inryck genomfördes de interna provspelningarna för stämbesättning och strax därefter kunde vi under ledning av Kn Hermanssen och Lt Lundström sätta igång med orkesterrepetitionerna nere på Sveriges Radio, där vi huserar medan våra ordinarie salar på Hovstallet repareras under våren.

På de här veckorna har vi dessutom kommit en bra bit på väg i vår ridutbildning. Medvetna om den relativt hårda tidspressen vi har på oss i och med högvaktspremiären den 23 april fick vi redan innan första permissionen sitta upp under överinseende av vår ridinstruktör och tillika plutonchef Lt Johanssen. Sedan dess har vi alla tagit enorma kliv framåt ibåde rid- och hästkunskap, mycket tack vare den beryktade stallveckan som inföll vecka 8, då musikkåren under sju dygn hade allt ansvar för de båda stallen med de 66 hästarna, samt dagliga ridlektioner. Så här i efterhand kan man sammanfatta det som en fysiskt ansträngande men näst intill oumbärlig erfarenhet, som både svetsade samman oss i gruppen ännu mer samt gett oss förståelse för det enorma arbete som krävs för att få våra fyrbenta vänner att må bra.

Om man istället blickar framåt inser man att schemat varken blir mindre fullproppat eller mindre spännande jämfört med det vi redan varit med om. Redan under vecka 10 kommer vi ge oss ut i fält, något som Lt Törnqvist har lovat oss kommer bli väldigt roligt och väldigt jobbigt. Jag tror inte att någon av oss tvekar på löjtnantens ord och med förhoppningar om att få gå från rekryt till soldat och således bära den röda baskern redan i slutet av nästa vecka kommer vi alla att göra vårt bästa.

Dragontrumpetare Julia Svansbo