Efter en lugn och skön, dock beklagligt kort, permission var det alltså dags för fältövning och baskerprov. Kåren ställde upp i full stridsmundering och efter en snabbvisitation packade vi in oss i våra fina transitbussar för resan ut till Kungsängens övningsfält. För de av oss som reste med kapten Isaksson bjöds inspirerande musik (Preussiska ryttarmarscher) och lite upphetsat småprat om vad som komma skulle. Första fältdagen visade sig dock vara en lugn och trevlig dag, då vi lärde oss bl.a. hur man bygger ett vindskydd, gör i ordning en lying, tillverkar fältmässiga hygieninrättningar och vad en "ruska kort" är. Vi fick också utbildning i kniv, som visserligen inte bestod av mer än vad alla som någonsin gjort en barkbåt redan visste, och vi blev också tilldelade fina knivar. Till både lunch och middag åt vi frystorkade jägarrätter, en oväntad lyx. Vissa började fundera kring vad detta var för slags fältövning egentligen. Ignorance is bliss… På kvällen ordnade kapten Isaksson och sergeanterna en liten förevisning om strid och rörelser i mörker. Vi fick bl.a. lära oss hur mycket man hörs och syns när man gör saker i skogen på natten, hur man lämpligast använder lysraketer och lysstavar, och vi fick även prova en mörkerkikare. Riktigt häftigt! Under natten hade samtliga grupper problem med att det rykte in i vindskydden, men alla lyckades ändå sova hyfsat gott.
Nästa morgon inleddes med fältmässig frukost på mariekex, fruktsoppa och en liten guldburk med leverpastej. Morgonens tjänst bestod av en lektion i säkerhetsbestämmelserna kring bruk av handgranater och kast med övningshandgranat, och senare också träning i precisionskast med blind handgranat. Mitt på förmiddagen beordrades "marschfärdiga" och kåren rev sitt läger och förberedde förflyttning. Vi blev anvisade en punkt på kartan och började marschera, glatt ovetandes om vad som väntade… När vi kom fram möttes vi av kapten Isaksson och sergeanterna, som bryskt upplyste oss om att vi just hade hoppat över lunchen och att samtliga icke-militära persedlar och all hamstrad mat skulle lämnas in. Snusdosor, sparade chokladkakor, ett antal mariekex, mobiltelefoner och plånböcker lämnades in, stundtals under gråt och tandagnisslan. Sedan började alltså baskerprovet. Det första momentet bestod i en gruppvis tävling, som bestod i att, med hjälp av fyra vedträn, knivar, tändstickor och allt som finns i skogen, bränna av ett snöre som satt uppspänt ca 60 cm ovanför marken. Från denna uppgift skiljde sig alla grupper raskt och med heder, även om grupp tre var lite snabbare än de övriga. Sedan fick vi en ny anvisning om vart vi skulle, som den här gången var en träningsbana för skarp handgranat. När vi kom fram visade det sig att området där banan låg skulle utgöra övningsområde för en skarp skytteövning, så vi fick byta bana. Efter ett snabbt kartstudium förberedde i alla fall jag mig på en lång marsch, men tack vare förträfflig orientering av Dragontrumpetare Karlsson blev marschen knappt en kilometer! När vi var framme blev vi indelade i två grupper. Den ena stannade på övningsbanan med kapten Isaksson, medan den andra gick i väg för att öva montering och demontering av militär bår med sergeant Petersson. Vi som stannade blev tilldelade varsin handgranat utan tändning och anvisade ett litet skjul av betong bakom en stor jordvall, där vi skulle vänta på att få kasta våra granater. Att kasta handgranat var riktigt skoj, det kändes som att vara liten och få sina första smällare, fast en gång till. När man satt i det lilla betongskjulet och väntade såg man riktigt hur det lyste i ögonen på de som kom tillbaka (i alla fall killarna). Sedan byttes grupperna av vi övade på att montera båren. Det är riktigt bökigt att sätta ihop en sån när man inte har gjort det förut, men värre skulle det bli. Sedan marscherade vi iväg och slog oss ner på en lerig åker, där vi beordrades att koka upp vatten på våra jägarkök. När man fått sitt vatten att koka och fått detta visiterat, fick man middag i form av en pepparkaka. Total lycka för den som inte ätit på elva timmar. Sedan dök de tidigare så hatade bårarna upp igen, men denna gång skulle de inte bara monteras utan även lastas med gruppmedlem och bäras en då okänd sträcka. Efter att ha burit bårarna dryga kilometern, packade vi ihop bårarna igen och marscherade vidare, denna gång fyra kilometer. Detta följdes av prov i första hjälpen och ytterligare en kort marsch. När vi kom fram väntade något ytterst efterlängtat, MIDDAG !!! En sex-rätters måltid tillagades ute på våra kök, en liten förrätt på ungefär åtta stycken nudlar, följd av varsin kall sojakorv och en mellanrätt på försvarets druvsockerdryck. Efteråt kom en och en halv potatis, snyggt trancherad och med skalen på, och fruktsoppa och varsin ruta blockchoklad till efterrätt. När vi ätit satt vi och väntade en timme innan sergeant Fagerlund presenterade dagens sista och jobbigaste moment. Vi blev tilldelad en meter bananformad betongbalk, med en vikt på ca. 120 kilo som skulle förflyttas ca. 400 m. Efter detta var dagen slut, klockan hade blivit halv ett och vi förlade oss i våra knäppetält så gott vi kunde.
Morgonen inleddes med dunder och brak, bokstavligen. Braket bestod av de övningshandgranater som slog ner runt omkring oss, och dundret av Marseljäsen, som kapten Isaksson spelade för oss på maxvolym. "MARSCHFÄRDIGA!" ekade sedan genom skogen, så vi slängde ihop våra små tält och tryckte i oss lite frukost (de alltid närvarande mariekexen) innan vi gav oss iväg på nytt. Dagens första moment var en liten frågesport som sergeant Peterson ledde, med temat "allmän LDK-lära". Det gick lite sådär eftersom hjärnan inte är på topp klockan halv sju på morgonen, efter i bästa fall fyra timmars sömn. Sedan gick vi igen, en lång bit den här gången. Det blev tungt i uppförsbackarna men till slut kom vi fram, denna gång för tävling i precisionskast med blind handgranat. Sedan gick vi ytterligare en bit, fick varsin guldburk till lunch och vilade lite, eftersom vi nu skulle bedöma avstånden till olika punkter i närmiljön. Sedan ritade kapten Isaksson in fem kontroller på vår karta. Vi skulle nu ut på en liten orienteringsrunda på nära två mil… trodde vi. Bakom första vägkröken stod sergeanterna och bilarna, och sergeanterna kommenderade uppsittning i bilarna. Så orienteringen blev inställd och vi åkte tillbaka till Kungsängen. Men en var inte det jobbiga över. Nu skulle all utrustning vårdas, spadar skull oljas in, vattendunkar rengöras, och all lånad utrustning skulle göras blänkande ren. Efter att ha lämnat tillbaka utrustningen på förrådet i Kungsängen åkte vi tillbaka mot K1… trodde vi. Resan gick istället till Kaknästornet, för det avslutande momentet, snabbmarsch hem. Efter att ha stapplat in på befälsrummet och anmält att hela gruppen var tillbaka fick vi veta att baskerprovet var över och att vi hade klarat det med bravur. Nu fick vi packa in all utrustning i skåpen igen, snabbduscha och byta om innan vi åkte till Gustav Adolfskyrkan för soldaterinran. En mycket trevlig ceremoni, även om många kämpade för att hålla ögonen öppna. Det var trötta, men lyckliga, och nu dessutom baskerprydda soldater som stupade i säng den kvällen.

/ Dragontrumpetare Frykman

--------------
Vecka 7 och 8, 16 - 22 december