Tre dagar återstod i detta nu innan det skulle bli dags för hemfärd. På måndag morgon var det bara att kasta sig ned från britsen som vanligt i ottan och hoppas på att inte bryta benen inför ridpasset. För uppvisningen denna dag stod K1 (ridgruppen). Dessförinnan hade vi dock hunnit med ett besök i förrådet för att hämta ut en ny uppsättning av rid-M/ä, d.v.s. ridbyxor och vapenrock. Därefter var det ridning som gällde på förmiddagen. Det var som det brukar på måndagsridningar, lite småstökiga hästar med extra spring i benen efter helgen. Det märktes inte minst på avsittningarna. Tre stolta dragontrumpetare var inte riktigt lika stolta efter en stund. Hagström fick iväg Brisad i full galopp från ena kortsidan till den andra och gjorde det som kapten sagt så många gånger att man inte skall göra, nämligen luta sig framåt och knipa med knäna. Detta gjorde att han flög som en vante när hästen bestämde sig för att nita. Hagström utstötte ett markerat stön som rungade i hela ridhuset. Erikssons vurpa lämnade inte lika mycket efterklang, för att använda sig av musikspråk. Han kunde tacka Khavar för hjälpen med att skrämma upp Duell så att denne tvärt vände på klacken och lät Eriksson känna smaken av spån och hästkacka. Näste man till rakning var en kvinna. Det var Forsberg som för tredje gången i ordningen fick sand mellan tårna efter noggrant övervägande av lille Ciceron. Faktum är att han fick jobba en bra stund med att få av henne, i ungefär 25 minuter för att vara exakt. Hon klamrade sig fast och höll sig kvar på hästryggen en antal gånger när han försökte ställa till med rackartyg. Hon kämpade på bra, men tillslut blev han henne övermäktig och hon fick stryka på foten. Efter lunch repade vi som vanligt i Hovstallet och efter middagen var det dags för fys. Vi fick order att springa till Kaknästornet och tillbaka, vilket vi också gjorde. Sen snuttade vi gott i våra sängar.

Efter inte ha brutit benen även denna morgon, intog K2 ridhuset med varsin kuse mellan benen. Kn Hermansen hade dagen till ära dykt upp för att beskåda sina lärjungar in action. Ridpasset gick relativt lugnt till och när det var dags att slänga upp instrumenten på ryggarna, var det bara Julius som blev lite ställd. Han kommer fortfarande inte riktigt överens med de skrämmande blänkande mojängerna som för ett jäkla liv hela tiden. Vi förstår honom, stackarn. Trots detta spelade vi en par låtar och skrittade sedan i kolonn om två ett par varv i ridhuset.

Onsdag = Hemresedag!!!! Denna dag var det trevligt att vakna. Tyckte några av oss i alla fall. Vissa var glada för att vi snart skulle få återse våra hemtrakter, men dessförinnan återstod en ganska viktig del av utbildningen. Detta var dagen då vi skulle få ut våra egna vapen. Vi städade och käkade på helfart och stod uppställda utanför våra bilar redan kl. 07.10. Sen begav vi oss iväg på en liten upptäcktsfärd till Kungsängen och I1. Vi hade inte speciellt mycket tid på oss, utan det var snabba ryck att hämta ut vapnen, vapendelar, vårdutrustning, hörselkåpor och allt annat som hör julen till. Efter att alla äntligen återtagit sina platser i bilarna (några hade nämligen varit och vattnat guldfisken), åkte vi tillbaka till Stockholm. Väl där låstes vapnen in och dragontrumpetarna förberedde sig för ännu ett ridpass, ett musikaliskt sådant. Vi började en stund i ridhuset innan vi gick ut på kaserngården och där höll en kort lunchkonsert för åhörarna. Det var ganska många som stod och lyssnade faktiskt. Det var nämligen polisens dag eller något liknande på K1, så uppskattningsvis 150 st tjejer mellan 7 och 14 år såg oss rida och spela. Det var kul! Eftermiddagen ägnades åt fredagsrutin och kl. 15.40 utropade Serg Kampe HVO och en halvminut senare var dragontrumpetarna påväg till 22 olika platser i vårt avlånga land.

/Dragontrumpetare Hansveden och Göthe

--------------
v 8, 2003

Under veckans första ridpass var det kalabalik. Det verkade som att hästarna hade haft möte under helgen och planerat vad de skulle hitta på för bus med de orutinerade soldaterna i LDK. Det första var kanske inte planerat, men direkt efter uppsittning halkar Eko omkull med 512 Johansson på ryggen. Man kan nog inte räkna det som avsittning, för vad skulle hon göra då? Men sen i ridhuset hände det ena efter det andra. Hästarna ryckte och flängde. De turades om att bli rädda för mindre saker och vissa lite våldsammare, som t ex Brisad som tog med sig Hagström på en lite galopptur i ridhuset. När han sedan stannade så gjorde tyvärr inte Hagström det utan for istället i sanden med en rätt rejäl smäll. Rumpan som sitter på Forsberg fick en kyss av backen som inte heller var så dålig. Trots alla infall hästarna lyckades med, så blev det "bara" tre avsittningar denna dag. Rep med Kn Hermansen på eftermiddagen.

Kn Hermansson hade glömt att K1 som red igår skulle haft balansträning med nedsutten trav. Tur var nog det. Bara för det så skulle minsann inte K2 få slippa det. Har man ridit Eko så vet man att han är väldigt snärt i traven och hoppar liksom elegant framåt. Denna dag fick Hansveden äran att rida honom. Det var bara "ur med fötterna från stigbygeln, trav... Marsch!" ...och som han skumpade. Han hoppade en bra bit upp från sadeln, och sen ner med en duns. Så satt han, upp, ner, upp, ner några varv. Ni skall veta att det var en syn som heter duga. Nån gång var det nära att han åkte av, men lyckligtvis klarade han hela vägen. Fortplantningsorganen kan däremot inte ha vart lika lyckliga. Eftermiddagsrep på Hovstallet.

På onsdagen slogs LDK 2003s första pukinslag till häst av Eriksson på Moral. Ta da! Nu börjar det kännas mer och mer på allvar. Det låter inte så där jätteljuvligt från musiken av ryttarna och kontrollen över hästarna är inte heller den bästa, men det känns att det är på väg.
Repetition även idag på eftermiddagen. På kvällen satte hela kåren i putsrummet och putsade stövlar. Ganska trångt, men mysigt. Serg Grann gick runt och kollade läget samtidigt som han gav heta tips.

Den 20:e februari hördes ett djungelvrål som säkert kommer förbli årets värsta. Inne i ridhuset är Ciceron en av 11 hästar som befinner sig i ridhuset. Walton är en av 11 ryttare. När stackars Walton inte får fram Ciceron i önskat tempo skriker kapten för hundrade gången att vi måste ju bli förbannade om de inte lyder oss. Lyder de inte då, så menade han att vi skulle tänka på det vi hör varje julafton. Nu tar Kn Hermansson i för kung och fosterland och vrålar: "JAG MENAR SOM EN JÄTTEBAMSING TILL BJÖRN!" Beppe Wolgers kan slänga sig i väggen!

Vårt andra coopertest kom på fredagen. En härlig start på dagen. Vi åkte till Djurgården och sprang slut på oss under 2 km och åkte tillbaka igen. Resten av förmiddagen övade vi musikexercis på kaserngården med ny formation (kolonn om fem i stället för fyra). Genast blev det ännu svårare. Med dubbel armslängd lucka blir det mycket bredd att hålla reda på. Sakta men säkert ser det bättre och bättre ut. Mycket tack vare våra duktiga sergeanter, men ännu mer tack vare att vi gör som de säger. Vi har nog inte riktigt fattat vad de säger eftersom det inte ser perfekt ut. Men dem och alla andra ska få se att en dag så har vi nog förstått vad som menas med "Tänk på armpendlingen, rätta in i sidled, sträck på er, skänkelvik inte, håll igen i täten" och så vidare. På eftermiddagen bar det iväg mot Axelsberg för vi hade en spelning för glada (utom en) pensionärer. Det har blivit en tradition för LDK att komma varje år.

Nästa morgon fick vi göra BRAK efter eget behag. Ibland kan sådant komma väldigt lämpligt. Som till exempel på denna lördag. Sen blev det överspelning innan Mex på kaserngården med Serg Kampe. Han är hård, men rättvis. Ibland känns det som att man bara går och tragglar utan mening, men tänker man efter på hur det såg ut innan, så märker man att övning faktiskt ger färdighet. På repet fick vi ut mer konsertmelodier på prov. Tack, Kapten! Ännu mer sånt vill vi ha. Det skulle vara Nilsson då, som man kan tänkas bara vilja hålla på med marscher. Söndagen skulle se likadan ut som lördagen, men det blev varken BRAK eller Mex. Serg Kampe valde att ha putsstund i stället. Men det kom absolut inte olämpligt! Under repet fick vi ut ännu mer arrangemang på prov. Kort kan man säga att vissa melodier fastnar på LDKs repertoar med råge och andra inte alls. När jag har skrivit klart för idag blir det kvällsmat, telefonprat och sen är det slut på vecka 8.

/Dragontrumpetare Engblom

--------------
v 7, 2003

Den tre dagar långa tjänstgöringsveckan påbörjades på sedvanligt sett på måndagsmorgonen. Det var dock ingen vanlig dag. Det var dags för den första musikridningen, d.v.s. sitta på hästryggen och spela - samtidigt! Vi blev uppdelade i två gäng, K1 och K2. K1 fick äran att rida denna dag. Serg Grann och Serg Kampe delade ut selar och visade hur de skulle fästas på kroppen. Om man råkar tappa instrumentet när man rider, så ska selen se till att det inte far i backen. Då är det ju svårt att fortsätta spela. Hursomhelst var det en ovanligt nervös pluton som kl. 09.20 marscherade till ridhuset för att där lasta av instrumenten innan uppställningen i stallet för utdelningen av hästar, ryktning, sadling osv. De första tjugo minuterarna av ridpasset var som vanligt – skritt ett par varv som uppmjukning och därefter mestadels trav och balansträning.

Musikridningen gick bra även på tisdagen, bättre än föregående dag om jag får säga det själv... Kn Hermansen var även denna dag på besök. Han tyckte det såg okej ut för att vara första gången. Med lite träning så ska det nog bli bra. Hästarna är ju lugna och fina, det enda som fick några av dem att ta ett par steg i galopp under ridpasset var när Kn Hermansen busvisslade för att markera det nu var hög tid att bryta en av låtarna. "Oj, det kanske inte var så bra" var hans ord efteråt. Nej, kanske inte, men ingen flög av i alla fall som tur var. Eftermiddagen ägnades åt rep som vanigt och kvällen var fri, men ägnades åt fredagsrutin så att vi kunde sluta tidigare på onsdagen för hemfärd. En del gick stack till gymmet en stund efter städningen.

På onsdag morgon var det åter igen tid för löshoppning i ridhuset. Halva kåren (fordonsförarna) ägnade sig åt detta och resterande musiksoldater hade BRAK och visitation av städområdena under tiden. Under timmarna fram till lunch hade vi musikexercis. Först till fots på kaserngården där vi övade på genomgångar, rättningar m.m. och senare i korridoren övade vi på hästexercisen (på en pall). Efter lunch hade vi uppställning i M/87 innan vi fick HVO för hemfärd och ledigt i fyra dagar. Gött!

--------------
v 6, 2003

Efter att ha legat inne drygt en vecka, var denna permis utökad med en bonusdag. Även måndagen fick tillbringas på valfritt sätt, men framåt småtimmarna natten mellan måndag och tisdag var alla på plats igen. Tisdagen skulle komma att innehålla ridpass, musikrep och ett av de roligaste fystillfällena hittills (stafetterna på Djurgården leder fortfarande ligan över roligaste fys och kommer att bli svårslagna). Ridpasset bestod som vanligt i att trava, rid på volterna, vända rätt upp, vända snett igenom och så vidare. Höjdpunkten på ridpassen är när Kapten beordrar:
- Släpp stigbyglarna!! Trav, marsch!! I alla fall är det en höjdpunkt för dem som står och tittar på. Många av oss, och jag tänker då framförallt på mina manliga kollegor, har fått erfara att framvalvet inte är något vidare mjukt och följsamt ställe att landa på, och framför allt inte om man har tänkt att landa med skrevet först. De flest studsar mest runt i sadeln, och vill det sig riktigt illa hamnar man snett och "stukar" sina genitalier. Röster i falsett, stön och allmänt kvidande är vanliga under denna övning, men för den som tittar på är det faktiskt ganska roligt.

Den riktiga prövningen denna dag skulle visa sig vara fysen efter middagen. Vi fick order om att ställa upp i korridoren och medtaga våra fina snödräkter. Dessa skulle nu för första gången tjäna sitt riktiga syfte. Vi skulle ut och rumla i snön. (Vi har använt dem en gång tidigare, under baskerprovet då de fick tjäna som pyjamas, men det räknas inte.) Serg Kampe utbildade oss i de två sätt som man kan bära denna fantastiska kreation på. Resultatet blir dock ungefär det samma. En blandning mellan en "Michelin-gubbe" och ett överviktigt mumintroll med armékängor. Glada i hågen snubblade vi ut genom grinden och ner till paddocken vid ryttarstadion. Här skulle "fysträningen" äga rum. Med snö halvvägs till knävecken lufsade vi runt på ett sätt som skulle likna jogging, för att få lite uppvärmning. Man kan inte säga att vi såg så speciellt smidiga ut direkt. När uppvärmningen var klar var det dags för gruppstafetter. Vi ställdes mot varandra i discipliner som "idioten", "norsk julafton" (även kallad irländsk julafton), "vanlig" stafett och avslutade med en Kampe special (spring så fort som möjligt, så långt som möjligt och forcera ett trästaket på vägen). Kvällen präglades av många skratt, svordomar, blodsmak ock mjölksyra. Det kan inte ha varit en vacker syn att se oss fara fram över planen som en hög med snöslungor så att snön yrde ut på Lidingövägen, men kul hade vi och trötta blev vi. Efter avslutade stafetter och en utslagsfråga kunde 2:a grupp utses till kvällens segrare. Priset var att få gå upp till varma duschar och torra kläder, medan övriga skottade fram våra bilar som mer eller mindre snöat in på parkeringen.

Veckan flöt sedan på med ridning, musikrep och Mex (musikexercis). En morgon hade vi uppsittning i putsrummet och fick oss en genomgång av hur man putsar stövlar med skokräm och smält vax. Utbildningen skulle förmedlas av den alltid så glade Serg Grann. Efter att ha bråkat med en bångstyrig värmepistol smälte vaxet och Sergeant kunde visa oss vad stövelputs verkligen handlar om. Vi satt och såg på när en blank puts sakta växte fram på stöveln, och gjorde allt för att komma ihåg alla tips och trix som Sergeant delade med sig av. Ett antal ivriga soldater gav sig i kast med sina stövlar redan följande kväll. Detta med blandat resultat. Vi får hoppas att vi får bättre kläm på putsen innan högvakterna börjar, annars blir vi det mattaste LDK hittills. Men det skall nog lösa sig.

Innan helgen var alla lite spända på vad GSU:n skulle bestå av. Det enda vi visste var att vi skulle ha GSU hela helgen, men ingen visste riktigt vad som var i görningen. Det hade ryktats om fys och vapentjänst, men det enda Serg Kampe innan vi fick HVO på fredagskvällen var:
- Se nu till att sov ordentligt, för det kommer att bli en jobbig helg. Sen log han ett pilimariskt leende och lämnade oss åt våra grubblerier.

Lördagsmorgonen började med orientering. Vi fick veta att vi på söndagen skulle ta oss runt en orienteringsbana med tolv kontroller på max 90 minuter. Den skulle vara ca 7,5 km lång. Klarade man det, kunde man ha chans att senare ta ett märke som heter fältidrottsmärket. Detta får man sedan ha på sin M/Ä för att se lite dekorerad ut. Hur som helst, som förberedelse till detta skulle vi, stridsparvis, ut på en bana med 5 kontroller för att kolla läget inför söndagen. Alla tog sig runt banan och fick en hel del tips. Många fick erfara att den rakaste eller kortaste vägen inte alltid är den snabbaste. Alla var dock nöjda och laddande inför söndagen. Efter lunch hade vi ett arbetspass kvar, och nu kom det som vissa av oss har väntat på ända sedan mönstringen, vår första vapentjänst. Vi fick låna vapen från Fjärde skvadron, och det var med blandade känslor som vi marscherade bort till oss och ställde upp i korridoren. Vissa blev som små barn på julafton, medan andra slogs av allvaret i det hela och var mindre entusiastiska. Vi hade genomgång med Kn Hermansson om vad alla vapnets delar hette, hur man bar sig åt när man plockade isär och ihop det och hur man gjorde ”patron ur”. Mycket mer hann vi inte denna eftermiddag, och eftersom alla ville prestera bra på orienteringen blev kvällen lugn.

Söndagen började med mera vapentjänst. Nu fick vi öva på att plocka isär och ihop vapnet på tid. Gränserna för att bli godkänd var 15 sekunder isär och 30 sekunder ihop. Till en början verkade det hopplöst att nå ner på dessa tider. Vapendelar flög genom korridoren och svordomarna haglade. På något sätt lyckades alla att pressa sig när det väl gällde så alla blev godkända. När detta var avklarat fick vi ett antal minuter på oss för att på ett personbästa. Den som visade sig vara flinkast i fingrarna var Hansveden som slet isär vapnet på 6,4 sekunder och pusslade ihop det på 17,0. Bra jobbat!!! Efter lunch fick vi en genomgång av gymet av Kn Hermansson, för detta tillfälle iförd tajta blå cykelbyxor och något urtvättad röd adidaströja (någon storlek för liten). Han verkade ganska hemma där, och visade många övningar för hur man får kroppen att se mer skräckinjagande ut när man kommer gåendes i sin uniform.

Sen var det dags för orienteringen. Alla var som sagt laddade och ville bara komma ut så fort som möjligt. Vi gav oss av med två minuters mellanrum, och till en början gick det väl ganska bra, men något hände när man kom fram till den sjätte kontrollen. Den hade upphört att existera. Gruppen av blåklädda idrottsfantaster blev bara större och större i området där den saknade kontrollen skulle finnas. Det hela slutade med att tiden rann ifrån oss och vi tog oss tillbaka till Kavallerikasern med svansen mellan benen. Vi var väl medvetna om att ingen hade klarat tiden för märket, men alla skulle ju ändå tillbaka. När vi kom fram uppdagades det att det var ett sabotage som låg bakom misslyckandet i skogen. Något otäck skogsmulle hade varit i tagen och inte kunnat hålla tassarna borta från våra fina kontroller. Det blev bestämt att vi skulle göra ett nytt försök vid en annan tidpunkt, så orienteringstävlingen blev degraderad till fyspass i skogen. Men hur som helst, man får se positivt på det hela. Nästa gång kanske det råder lite bättre väderförhållanden, och lite träning är ju aldrig fel så inte var det bortkastat. Söndagskvällen bedrevs på valfritt sätt och sen var det dags för en ny vecka.

Pussar / Dragontrumpetare Goethe

--------------
v 5, 2003

Denna vecka började med en "vanlig"” dag med ridpass och rep.

På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest! Men fredag är ändå den dagen som känns bäst. Denna fredag var det kyckling och audienser. Det här var andra gången LDK for till slottet på audiens. Denna dag var det kallt så att både instrument och soldater hade hunnit kärvat ihop innan de fick komma in.

--------------
v 4, 2003

Efter helgpermissionen var det dags att sätta igång med våra aktiviteter igen. Detta betydde ridning på måndag förmiddag och musikrepetition på eftermiddagen. På kvällen åkte vi tillbaka till Hovstallet, vi skulle nämligen få besök av Bo Sten, Fredrik Strand, Björn Nyman och Gustav Lundström från Militärmusiksamfundet, MMS. De började med att berätta lite om sig själva och om organisationen, varefter vi fick militärmusikens historia berättad för oss. Detta varvades med att herrarna spelade på sina medhavda instrument, karakteristiska just för den svenska militärmusiktraditionen. Träffen avslutades med att Kn Hermansen och tre av herrarna ur MMS höll en kort konsert för oss. Det var minst sagt en kul och väldigt intressant kväll.

Tisdagen den 21 januari fyllde 504 Hansveden, d.v.s. jag, 21 år. Detta firades på BRAK:et genom att jag fick, enligt (gammal?) LDK-tradition, göra armhävningar i takt med att de resterande dragontrumpetarna under ledning av Serg Kampe sjöng två mycket långsamma verser av Ja, må han leva… Tack för det!! Jag var ganska trött efteråt kan jag medge, men det var kul att bli uppvaktad. Det tyckte nog de andra i alla fall. Födelsedagen fortlöpte som vanligt, ridning och rep i vanlig ordning. Några åkte, precis som dagen innan, till Eskilstuna för att skriva teoriprov för BE-behörighet. Kvällen var ledig, skönt!

Dagen därpå var allting som vanligt igen, alltså ingen skönsång i korridoren under BRAK:en. Vi hade ridning och rep på schemat och på kvällen hade vi vårt första cooper-test under Serg Granns befäl. Vi tog våra minibussar och åkte ut till Djurgården där det fanns en lämplig plan slinga på två km att springa. Efter att vi hade värmt upp lite innan loppet, presentade Serg Grann en kamrat ur förra årskullen av LDK, som hade kommit för att se på när vi tog ut oss fullständigt. Han hade, förutom sig själv, med sig varmt te med tilltugg som han och Serg Grann skulle smaska på medan vi sprang. Kul! Löpningen gick bra och efteråt åkte vi och tankade bilarna, för att därefter återvända till K1.

Torsdagen var inte så mycket annorlunda än de tidigare dagarna var gäller tjänstgöringen. På kvällen däremot tog några soldater bussen till en biograf vid Sergels torg och såg James Bond-filmen "Die Another Day". Den var precis var man hade väntat sig av en James Bond-film, i alla fall vad jag och Ek hade väntat oss. Fartfyllt och spännande action med det senaste vad gäller prylar, bilar, satelliter, skjutvapen m.m. Det mesta har nog inte uppfunnits än. Den var bra och sevärd i alla fall, om man gillar Bond.

På fredagens schema stod det än en gång ridning och rep på schemat. Det går så pass bra nu på ridningen så att vi har faktiskt inte speciellt många avsittningar. Det är några som envisas med att bli avslängda ett par gånger, med det är långt ifrån alla som ännu varit med om detta. På eftermiddagen repade vi i Hovstallet som vanligt. Vi spelade bl. a. psalmer och stycken vi kommer att framföra på onsdag på AMKs soldaterinran i Domkyrkan i Strängnäs. Även denna kväll var fri.

Lördag och söndag ägnades åt rep hela dagarna med Kn Hermansen. Vi har förutom AMKs soldaterinran, även en audiens att medverka och spela på nästa vecka. Detta sker på fredag. Vi har fått ut lite nya stycken nu, bl. a. Spirit of the Celts och ett arrangemang ur Harry Potter, båda för brassband. Det ska bli kul att öva in dessa. Det kommer definitivt att låta bra om ett tag, så håll till godo med detta!

/Dragontrumpetare Hansveden