Dagboken

--------------
v 30, 2003

På måndagens högvakt var det Serg Granns tur att agera stabstrumpetare. I övrigt så var allting som vanligt. Uppställning kl. 07.30 och fixa i ordning hästen fram till visitationen. Upp till övningsrummen och överspela, sen lunch, därefter ombyte till M/ä och åter igen visitation. Marschera bort till stallet, sadla hästen, föra ut, visitation igen. Många visitationer blir det… Kort sagt – allt precis som vanligt. Högvakten gick bättre än i söndags. Kn Hermansen var på plats på slottet och videofilmade vakten till samlingsvideon som speglar året som dragontrumpetare. Serg Grann verkade inte speciellt nervös och löste sin uppgift som ledare och dirigent med bravur. På tillbakavägen var det lika mycket brall även denna dag. Anledningen till det är att truppen stannar kvar på slottet under tiden vi gör vårat figurativa program och rider sedan framför oss tillbaka till K1 efter vakten. Deras hästar kan vara ganska stökiga vilket smittar av sig på våra hästar som då också blir stökiga. Resultatet blir mycket trav och en del onda ryggar. Hursomhelst, vi kom tillbaka till K1 välbehållna. Kvällen var fri för alla.

Tisdagens högvakt videofilmades även den av Kn Hermansen. Den gick väl ungefär lika bra som gårdagens. Serg Grann skötte sig bra och vi spelade fint. Ritten tillbaka till K1 var stökig (som vanligt nuförtiden). Konstigt att truppen har börjat att vänta på oss på slottet. Det är ingenting som jag är speciellt förtjust över. Efter högvaktsvården på eftermiddagen bytte vi om M/ä innan middagen. Vi skulle nämligen hålla konsert i Kungsträdgården kl. 19.00 denna kväll. Kl. 17.00 lämnade vi K1 och begav oss till Kungsan för att rigga upp allting och ha en kortare repetition innan konserten drog igång. Konserten gick jättebra! Spelmässigt så måste det ha varit en av de bättre vi har gjort detta året (enligt mig). Tyvärr hade vi inte vädrets makter med oss. Det småregnade och publikstödet var inte som det brukar vara. Lite synd. Efter konserten åkte vi tillbaka till K1, lastade ur bilarna och gav oss själva enskilt H.V.O.

Onsdagens högvakt var den 30:e i ordningen. Bara 15 kvar efter denna. Det var ingen vidare vakt. Jag tror nog en del var lite småsega i truten efter konserten kvällen innan. Nog om högvakten. På kvällen gick 13 soldater ut på Gärdet med korv, bröd, senap, ketchup, bostongurka (Hagströms), chips, grillkol, tändvätska och tändstickor för att grilla. Vi hade dock ingen grill. Vi satsade på att hitta ett ställe där det gick att grilla. Vi kunde dock snabbt konstatera att något sådant ställe inte existerade på Gärdet denna kväll. Allt som fanns var halvmeter långt gräs och små kala stenytor. Där går det ju inte att grilla. Vad göra? Några ville gå till affären och köpa engångsgrillar, andra sticka till Fredhällsbadet och grilla där (ca en halvtimme med bussen från K1). Vi beslöt oss dock för att fortsätta vår färd i riktning mot Kaknästornet. När allting var som sämst, när vi trodde loppet var kört, när det kokta fläsket var stekt, då plötsligt får vi syn på en grill ståendes längs med vägen. Hur kan detta vara möjligt? Kan vi verkligen ha sådan tur? Det hade vi. Vi lade beslag på grillen och började grilla. Hur stor är sannolikheten att hitta en grill mitt på Gärdet när man är i som mest behov av en? Typ 0,0024 skulle jag gissa på. Kvällen utvecklade sig underbart, vi grillade, tjötade, spelade kubb, tog kort och hade jättetrevligt. Lite senare på kvällen kom Serg Grann förbi för att umgås ett tag. En mycket trevlig kväll.

Torsdagens högvakt gick väldigt bra! Det var nog grillningen igår som gjorde det. Det lät kanonbra och figget såg mycket bra ut! Serg Kampe var mycket nöjd med oss! Åter igen stökigt på vägen tillbaka till K1 dock. Undrar om det inte var någon ur truppen som flög av vid Stureplan? Kvällen ägnades åt fredagsrutin.

Fredagens högvakt gick också den mycket bra! Alla gjorde sitt bästa för att göra en bra högvakt innan ledigheten. Denna dag var hästarna faktiskt lugna tillbaka till K1 för första gången efter grönbetet. Hoppas det är en ihållande trend! Efter vakten hade vi visitation kl. 15.00 så att det som hade tidigt bokade tåg skulle hinna med dem. Efter visitationen marscherade vi bort till yttre uppställningsplatsen och fick H.V.O. av Serg Kampe. Denna gång fick vi inga kondomer, däremot varsin reflex med en bild på en kondom och texten ”Kör säkert i sommar”. Det ska vi göra, sergeant!

--------------
v 29, 2003

Efter helgens konserter började vi med något som vi inte gjort på flera månader, nämligen musikridning. Linne-rid kläderna skulle få komma till användning några gånger till innan denna säsong tar slut. Det var gött att få träffa sin kuse och sitta upp. Vi skulle nu under några förmiddagar lära oss några ändringar på vårt figurativa program. Med lite roligare låtar som Gardeshusaren och Lätta Kavalleriet samt lite snyggare uppställningar höjer förhoppningsvis kvalitén. Själva ridningen gick bra, men rättningen var ju sådär. Efter diverse omridningar kunde vi avsluta ridpasset rätt så nöjda. Som på de gamla goda tiderna i höstas efter ridning fortsatte eftermiddagen med rep på Hovstallet. Där var det varmt! Oj, oj, oj, vad varmt det var. Den där solen är ju för go den. Vi körde igenom högvakts melodierna och repade på konsertlåtarna. Sista tiden på repet började vi rabbla upp en massa låtar; ”Borde vi inte köra den? Vad hände med den??” o.s.v. Kapten blev nog lite knäpp på vårt tjat. Faktum är att det är inte så många sittande konserter kvar för våran del. Vi skulle kanske hinna öva in en del fler låtar, men det finns ingen konsert inplanerad att spela upp dem på. Det är sorgligt men sant.

Nästa två dagarna var det även då musikridning. Figget går bättre. Det som är värst nu är nog marscherna. Det låter osäkert och det kan nog bero på att vi är osäkra. Det är bara till att öva på så sitter det. Repen var precis lika fuktiga som den första dagen.

På torsdagen startade vi litet tidigare med ridandet för att hinna med dagens stora strapats. Vi gick igenom några detaljer och körde igenom figget. Det var inte så mycket man kunde göra något åt och vi avslutade ganska värdigt. Vi påbörjade nu packningen av all hästutrustning för avfärd mot Strängnäs. Klockan var då ca 10.30. Efter lunch var det vi själva och hästarna som skulle packas och vi kom i väg ungefär kl. 14.30. Framme vid målet P10 erbjuds hästarna vatten, men de var fullt upptagna med att störas av en massa fula bromsar. Vi byter av varandra för snabbmiddag. Sen sadlas vännerna och vi sitter upp. Kl. 17.30 rider vi iväg spelandes till Upplandsparken. Vi visar upp vårat nya figurativa program och bjuder på Marcia Carolus Rex som extranummer. Det var mycket folk som hade kommit bara för att titta på oss. Skoj! Värmen var så klart med oss, vilket gjorde lurarna trögblåsta. Annars kan vi vara nöjda. Uppträdandet var tydligen jätteuppskattat. Synd nog kunde inte AMK vara på plats och se oss. I stället fick de sig en överraskning som heter duga. Vi red in på deras kaserngård. Som tur var stod samtliga på plats uppställda för figg. Näsholm slog på ett dundrans inslag och vi körde igång Gardeshusaren för fullt ös. Shit! Det var verkligen häftigt. De försökte kontra med en annan marsch direkt efter. Vi vann! Efter avsadling och packning fick vi en Coca-Cola som belöning. Tack sergeanten! Sen for vi hem igen. Efter att halva vården och urpackning var klar blev klockan 22.30. Jag ville bara nämna dessa klockslag för att visa den fascinerade längden på en spelning med häst. Förmodligen kommer man nog aldrig någonsin i det civila livet rigga hela dagen för en halvtimmas spelning.

Ändå fortsatte vi även vården minst en timme dagen efter. Efter den red vi alla 22 soldater, en kapten, en sergeant och två furirer ut mot Gärdet för att mysa lite med hästarna. Vi provade om traven fortfarande fungerade efter x antal månaders uppehåll, och jodå, det gjorde den, och härligt var det. Vi red en slinga i skogen och kände doften av friheten. Det blev dock inget galopperande. Förhoppningsvis blir det av någon annan gång. Kapten berättade om förr i tiden när Gärdet var ett övningsfält. Han visade en kulle och förklarade att det var en ”skans”. ”Ni vet ju vad ”att Skanska” betyder så då kan ni ju räkna ut vad en skans är”. Jag är inte så säker på om någon förstod. Under repet på eftermiddagen kom en gammal man upp på besök. Det var Harry Sernklef som skulle dirigera sin Marcia Vexillum. En riktigt hurtig gubbe måste jag säga. Han sjöng sopranstämmorna och visade med glatt humör hur han ville ha det. Vilket tempo det blev på låten! Det var förvånande hur han kunde baka om marschen. Till och med en annan började tycka att det svängde.

På lördagen for vi på befälens order iväg till Lidingöbaden. Vi ägnade hela förmiddagen att bada, sola och bara ha det bra. Vi stannade till ca. 13-tiden och for sen iväg för ett kort genrep inför kvällens konsert på Stortorget. I det stora hela var det en klämmig och varierad konsert. Visst var det lite otajt på sina ställen, men det klingar bra. Jag tror att till skillnad från andra LDK-årgångar där de ofta har varit kända för att låta starkt, är samklang vår starka sida. Mycket har vi att tacka Kapten Olle Hermansen för det. Efter våran ”Musik skall byggas” spelade vi ”Vid dagens slut” som avslutande extra nummer. Bengtsson spelade jättefint jägarhornsolo. En bättre avslutning på konsert finns det inte många av.

På söndagen var det dags igen. Vår 27:e högvakt står på schemat. Serg Kampe skulle leda oss helt själv för första gången. Varmt var det även denna dag. Så jag behöver inte säga att svetten rann. Vår premiär efter grönbetet gick sådär. Sergeanten var nog lite nervös och var inte så tydlig alla gånger. Det blev en och annan småmiss i upptag och dylikt. Det var första högvakten på ett bra tag, men vi var nog ändå inte tillräckligt nervösa som vi kanske borde för att resultatet skulle bli topp. Kapten stod bredvid och tog det lugnt (säger han), var nervös tror vi. Han var inte helt nöjd, men han tyckte inte vi var pinsamma heller. Publiken verkar ju i alla fall lika fascinerade som vanligt. Vi får ladda om på nytt och satsa på att göra det bättre i morgon.

--------------
v 28, 2003

Då var vi åter tillbaka efter 4 dagars välbehövd ledighet. Det som nu väntade var rep och konserterna i Riddarholmskyrkan, ett framträdande till häst i Strängnäs och 6 av de återstående högvakterna.

Torsdagen innehöll endast rep i Hovstallet. Ett pass på förmiddagen och ett efter lunch. Där drillades hela konsertprogrammet till Riddarholms-konserterna. Konserten var döpt till ”Musik vid kungliga hov” (eller nåt i den stilen) och musiken var vald därefter. Vi spelade lite renässansmusik i form av Tylman Susatos Danssuite, några marscher och lita annat småplock. Vi började också titta över musiken till de kommande högvakterna. Vi bestämde att vi skulle byta ut en del av låtarna i figget och började därför se efter vad man kunde ta istället. Kvällen var fri att disponera som man ville. Det var bra väder så några åkte och badade, andra drog ut en sväng på stan och några tog det lugnt på luckan. En helt vanlig ledig kväll alltså.

Fredagen var väldigt soft. Vi repade i Hovstallet mellan 9:00 och 11:00. Vi spelade återigen igenom konsertmusiken och lade sista handen vid finslipningen för att sedan packa bilarna med alla slagverksprylar. Tiden efter lunch var fri att disponera till egen överspelning, puts, fix och annat man ansåg sig behöva göra. Det var en rätt varm dag så många tog sig några timmar ledigt fram till middagen för att vara ute i solen. Hur mycket överspelning, puts, fix och trix som verkligen blev av låter jag vara osagt men alla laddade på egna sätt inför konserten följande dag.

Lördagens huvuduppgift var alltså konsert i Riddarholmskyrkan. Vi samlades vid 9:00 på lördagen för att rigga upp slagverket och genrepa. Det gick bra, så vi hade gott hopp när vi åkte tillbaka för att äta lunch och byta om till M/Ä. Vid 12:30 var vi tillbaka i kyrkan för att stämma av och genomföra konserten. Det gick ganska bra, men vi fick snabbt erfara att akustiken var svår att spela i. Vi hade märkt av det redan under repet, men det blir annorlunda när man sitter i ett skarpt läge och bara har en chans på sig. Hur som helst ramlade konserten på och vi kom fram till stycket SAAB Challenger (komponerat 2002 av furir Wretling och sergeant Kampe). Som alltid skulle Kn Hermansen berätta något om stycket, och detta kan vara mycket intressant. Det kan sluta precis var som helst. Denna fanfar skrevs förra året och var ett beställningsjobb från SAAB. Hade alltså inget med musik från kungliga hov att göra, men man kan ju alltid tänja lite på sanningen för att den skulle passa in. Så dagen till ära var detta stycke ”nykomponerad processionsmusik”. Man kan inte hjälpa att man drar på smilbanden år Kaptens finurligheter ibland. Han brukar skoja om att han skall ljuga mellan låtarna på våra konserter för att vi ska hinna vila läpparna lite ibland, och nog var detta en lögn alltid. Men det är alltid lika roligt! Efter konserten, som var slut strax efter 14:00 åkte vi tillbaka till Kavallerikasern för att var lediga resten av kvällen.

Söndagen var lik lördagen eftersom även denna dag bestod av en konsert. Vi hade uppställning först 9:30. Då väntade en halv timmas hästexercis i korridoren med Serg Grann. Den behövde fräschas upp efter uppehållet tyckte man. I början var den väl lite otajt, men det lossnade snart och såg snart riktigt bra ut. Sen var det en timmas egen överspelning och sen lunch. Ombyte till M/Ä och sen for vi till kyrkan igen. Där stämde vi av , repade igenom några av låtarna och sen hade vi ledigt en stund innan konserten. Denna tid utnyttjade vi till att ta lite fotografier dels utanför kyrkan och uppställda nere vid kajen med Riddarholmsfjärden och stadshuset som bakgrund. Blev riktigt fina kort faktiskt. Sen väntade dagens uppgift och om den finns inte mycket at säga. Vi gjorde vad vi skulle och det gick bättre än föregående dag. Det var roligt att få spela i denna kyrka och det var allt lite folk som kom och titta. När vi var klara plockade vi ihop alla saker och åkte tillbaka hem för att få HVO. Även denna dag var fin så många passade på att åka och bada, men som vanligt var det spridda aktiviteter.

Måndagen 31 juli fick vi ett väldigt tråkigt meddelande. Carl-Gustaf, en av våra hästar, hade gått och brutit benet på grönbetet och var tvungen att avlivas. Dagofficeren kom och berättade det för några av oss som satt i matsalen och sa att de skulle föra det vidare till den soldat som hade haft hand om honom. Denna soldat var jag, och jag var inte med i matsalen när de andra fick reda på det utan kom senare på kvällen efter en runda på stan. Skåne, dvs 501 Johnsson berättade det för mig och både Karlsson och Engblom var också med. Jag kunde självklart inte tro att det var sant och blev fullständigt förkrossad. Har man inte haft en sån kontakt med en annan varelse så är det svårt att förstå den sorg som jag kände och fortfarande känner. Calle var en av stallets finaste och bästa hästar på många sätt, men framförallt hade han kommit att bli min ögonsten och bästa vän. Allt handlar kanske om hur mycket tid och engagemang man lägger ned på sin häst, men det är en fin känsla när man känner att man får kontakt med ett djur på det sättet. Jag och många med mig kommer att sakna Calle mycket.

--------------
v 27, 2003

Efter den sköna lediga dagen på söndag kändes det inte speciellt jobbigt att bemöta den nya veckan. Den började med figträning på kaserngården med Serg Kampe som befäl. Tyvärr har vår käre furir Lindsö skadat sin lilla fot så han kan inte vara med i figget som det var tänkt från början. Då passar det ju bra att vi har Serg Kampe. Han hoppar in i luckan och blir ersättare för furiren. Han får dock spela trumpet och inte althorn som Lindsö spelade. Vi tränade ett par timmar på förmiddagen och vi kunde konstatera att det ser bättre ut för varje dag. Detta kommer att bli bra fram till premiären i Jönköping på lördag. Innan lunch hann vi med en kort körrepetition. På eftermiddagen hade vi rep i Hovstallet med Kn Hermansen. Vi repade bl. a. Funiculi, Funicula som vi ska ha i konsertrepertoaren framöver. Om vi sätter den vill säga. Den spelar ju sig inte av sig själv direkt. Den gåt t. ex. upp till klingande trestrukna d i soprankornettstämman. Vi spelade även igenom Teddybjörnens picknick, ett tuba- och eufoniumsolo. Kvällen var ledig, en del gick ner till stan och fikade.

Tisdagen följde i stort sätt samma mönster som måndagen. På kvällen hade vi dock fredagsrutinen att sysselsätta oss med. Därefter packning av den personliga utrustningen som vi skall ha med till Blåsmusikfestivalen i Jönköping.

Onsdagen började med att fredagsrutinen visiterades av och därefter åkte vi ner till Hovstallet. Där väntade en man från föreningen för den Beridna Högvaktens bevarande. Han talade bl. a. om vilken uppgift de har som förening, om den beridna högvaktens historia och hur framtiden ser ut. Det var mycket intressant. Efter detta hade ett kort repetitionspass där vi spelade igenom ett par låtar inför Jönköpingsturnén. När vi kom tillbaka till K1 efter repet, skulle bilarna lastas och vi skulle byta om till M/87. Vi intog lunchen i matsalen sen rullade vi mot Jönköping. Vi stannade och åt middag vid Brunstorps värdshus och kom fram till F1-hotellet vid 17.30-tiden. När vi hade packat in oss själva och utrustningen i rummen (3-bäddsrum), trotsade de flesta regnet och tog bussen in till stan för att se vilken håla vi hade hamnat i. Hålan visade sig vara riktigt vacker och trevlig (och regnig). När vi kom tillbaka till hotellet somnade vi gott i de knallhårda sängarna med en kompis under samma täcke. Dubbelsängarna hade nämligen bara ett täcke och en kudde, så det var bara att dela. Om man nu inte sprang ner till receptionen och frågade efter ett eget lakan vill säga.

På torsdagen vaknade vi upp och beskådade ännu mer regn. Det var meningen att vi denna dag skulle genomföra en parad i stan, men p.g.a. vädret blev den inställd. Vi spelade i stället ett par ryttarmarscher och Musik ska byggas… utanför Ikea vid köpcentrumet A6. Det var nog uppskattat även om det inte var speciellt många som hade turen att vara på plats och lyssna på oss. Efter denna korta spelning åt vi lunch och därefter fick vi rast vila i en och en halv timme på hotellrummen. Det var skönt att smälta maten lite och höra regnet skvalpa utanför fönstret. Även konserten eftermiddagen fick flyttas. Vi spelade kl. 16.00 i Pingstkyrkan, samma lokal som vi spelade i under besöket i Jönköping under Marschtåget. Konserten gick bra och vi spelade våra gamla godingar om man får säga så; Spirit of the Celts, Sir Duke, Vivaldis winter och Musik ska byggas. Efter konserten åkte vi till middagen som serverades på samma ställe som vi åt lunchen. Kvällen ägnades åt lite av varje. Några gick till konserthuset för att lyssna på en konsert i WASBE´s (den internationella kongressen) regi med Das Musikkorps der Bundeswehr, en av Tysklands bästa blåsorkestrar. Några fortsatte ut på stan i väntan på att titta på filmen Brassed Off som visades i blåsmusikfestivalens regi i stadsbiblioteket. I den filmen medverkar nämligen Grimethorpe Colliery UK Coal Band, ett av de bästa brassbanden i hela England (National Champions i Royal Albert Hall, London 1992). Själv hade jag säkert sett filmen fyra gånger innan jag gick dit, men eftersom den är så bra och bandet spelar så fantastiskt i den så var jag bara tvungen att se den en gång till. De flesta som inte såg filmen denna gång, var i Pingstkyrkan och lyssnade på Sandviken Big Band och den berömda sångaren Georgie Fame. De som var där tyckte att showen var kanonbra. Sen var det dags att sticka hem till hotellet igen med våra bilar som vi fått tillåtelse att låna denna kväll. Med Ek bakom ratten i en av dem plockade han först upp ett gäng dragontrumpetare från stan innan han körde mot hotellet. Väl där skulle han precis till att parkera och backade in mot en tom ruta. Plötsligt smällde det till i högerdörrens framruta och en stor blå container tittade in. Motorn stannade och alla i bilen utbrast olika (högst personliga) ”vad-var-det-som-hände”-utryck. Ek hade tydligen svängt för skarpt mot parkeringsplatsen och kört in i en container, varpå glasrutan krossats och fyllt passagerarsätet fram (där för övrigt jag satt) med glassplitter. Dessutom hade backspegeln förstörts och dörren blivit felställd. Så det kan gå… Vi hjälptes åt att få loss bilen och tejpade för en plastpåse över hålet där det tidigare satt en glasruta. Ek sov inte speciellt bra den natten. Vi fick alla stötta honom och säga att det inte var någon fara. Han tog det dock ganska lugnt. Det visade sig senare att det inte var så farligt och att han inte behöver betala någonting. Skönt för honom.

När vi vaknade på fredag morgon regnade det faktiskt inte. Himlen var fortfarande täckt av moln, men det var torrt på marken. Efter frukosten på hotellet åkte vi till en parkeringsplats och figtränade. Det gick bra och figget satt fint. Denna dag skulle vi gå parad redan kl. 11.00, så vi gjorde oss i ordning på hotellet och åkte spelfärdiga till torget där paraden skulle börja. Den tog ungefär en halvtimma. Sen var det lunch och precis som igår rast vila på rummen efteråt. Eftermiddagens konsert hölls utomhus vid ett torg i centrala Jönköping. När vi kom fram till torget med bilarna småregnade det lite grann men arrangörerna beslöt sig ändå för att genomföra konserten utomhus. När vi hade spelat ett par låtar började plötsligt regnet tillta. Vi tog instrumenten och noterna och sprang in under ett tält ståendes på torget. När det nästan hade slutat att regna gick vi tillbaka till de plaskvåta stolarna och satte oss för att fortsätta med konserten. Vi var säkra på att det skulle börja regna vilken minut som helst, men vi fortsatte spela under bar himmel i vilket fall. Precis som de flesta trodde så började det regna ganska kraftigt efter en kort stund. Vi satt dock kvar och spelade vidare. Noterna blev blötare och blötare och uniformerna tyngre och tyngre. Efter ett kortare program än planerat avslutade vi konserten och skyndade oss att packa in allting i bilarna och åkte sedan och åt middag. Efter middagen gick de allra flesta och badade i det stora äventyrsbadet bara 5 min promenad från hotellet. De hade allt möjligt där inne, 50 meters bassäng, vågmaskin och hopptorn med 10 m som högsta avsats för att nämna tre. Vilken känsla att hoppa därifrån! Efter att ha kopplat av i vattnet gick vi till hotellet och bytte om till M/87 och åkte in till stan för att ta del av en konsert med Grimethorpe Colliery UK Coal Band från Engand (de som spelade i Brassed Off) i Pingstkyrkan. Vilket brassband och vilken konsert! Den absolut bästa jag någonsin hört och dragontrumpetarna var i extas efteråt. Alla tyckte det var den bästa showen de någonsin varit på och var helt utmattade. Konserten varade i två och en halv timme och varvades med bandets traditionella låtar, titlar från Brassed Off och med solistiska låtar med bl. a. kornettsolo, soprankornettsolo (Nessun Dorma), tubasolo, eufoniumsolo, trombonsolo och bastrombomsolo. Så jäkla bra (ursäkta språket)!!! Vilka musiker! Efter denna fantastiska upplevelse åkte vi tillbaka till hotellet och konstaterade att det skulle bli mycket svårt att somna denna kväll. Man låg bara i sängen och tänkte på konserten hela tiden.

Så hade dagen kommit, dagen för figpremiären! Vi slängde på oss vår fina M/87 och åkte till platsen där tattoodelen i blåsmusikfestivalen skulle hållas. Vi hade fått tid att spela igenom figget kl. 09.30 till 10.00. Vi utnyttjade hela vår tid och det såg ganska bra ut. Detta skulle vi fixa. Efter lunch var det kl. 12.00 gemensamt rep med Musikinspektör Övlt Torgny Hansson som dirigent. Vi spelade igenom de gemensamma styckena Amazing Grace, Olympic Spirit och Highland Cathedral. Därefter åkte vi till länsmusikens lokaler där vi hade våra M/ä-uniformer och instrument och förberedde oss på paraden och figget. Paraden vi skulle gå började kl. 14.30 och tattoot skulle sedan starta kl. 15.00, d.v.s. när vi kommit fram till arenan. Paraden gick fint och nu var det bara minuter kvar till premiären. Läktarna var fyllda med förväntansfulla människor och solen tittade försiktigt fram mellan molnen. Efter att konferencieren presenterat oss, slog trummissarna in och därmed startade showen. Figget gick bra, mycket bättre än alla repetitioner vi tidigare haft. Alla var jättefokuserade och det mesta stämde. Alla var jättenöjda efteråt. Övlt Hansson kom fram efteråt och gratulerade oss för vår fina prestation. Han tyckte det var synd att inte AMK kunde vara på plats och titta på oss. Jag håller med. I väntan på de andra orkestrarna som spelade åt vi glass och vilade i skuggan. Ca kvart i fem var det dags för den gemensamma delen. Orkestrarna marscherade in (med LDK i spetsen) och vi spelade låtarna. Sen utmarsch sprang vi till bilarna för att så snabbt som möjligt byta och lasta bilarna och återvända med dem till Stockholm. Ungefär hälften av kåren skulle ta sig hem på ledighet direkt från Jönköping så det var lite bråttom för en del. Så var då ännu en tjänstgöringsperiod till ända. Det går fort nu. Snart är det MUCK, det kommer att kännas lite vemodigt och tomt att lämna in all utrustning och instrument, men samtidigt väldigt skönt. Nu har vi 4 dagar ledigt. Det ska bli gött!

--------------
v 26, 2003

Man skulle kunna säga att tisdagen och onsdagen såg likadana ut. Det var figgrep på förmiddagen och vanligt rep efter maten. Vi övade och övade. Figgresulteten varierar. Ibland går det jättebra och ser snyggt ut. Andra gånger kan man tro att vi gjorde det för första gången. Det börjar bli jobbigt. Man tappar koncentrationen och stör sig på att saker som gått bra tidigare, kanske inte alls går så bra helt plötsligt. Irritationen är ibland mycket påtaglig inom leden och gjorde (som många kan bevittna) Engblom på lite dåligt humör. Jag vet inte om jag var ensam om detta. På Hermansenrepet på Hovstallet körde vi igenom vad som komma skulle de kommande dagarna.

Nästa dag började även den med ett litet figgrep. Den fortsatte sedan med avresa till Gävle. Vi hade en egen konsert i regementsparken där. Det var roligt att få glädja människor med lite marscher och konsertmusik. Publiken var faktiskt ganska stor. Armémusik brukar tydligen locka en hel del folk. I stället för att åka hem denna dag och komma hem sent fick vi sova på I14. Många åkte till stan i våra Transitbussar och åt. Hemma på förläggningen fanns det bastu. Värsta lyxen som en del använde flitigt... och andra mer flitigt.

På fredag morgon åkte vi så klart hem. Innan lunchen fanns det en lite tid att öva figg på. Vi slapp som tur var undan. Skönt måste jag säga. Desto jobbigare blev eftermiddagsrepet. Det var nämligen musikinspektör Överstelöjtnant Torgny Hansson som ledde oss. Vilken åktur det blev! Detta var det enda repet med honom innan den gemensamma konserten i Jönköping vilket han var väl medveten om. Strängt visade han hur si och så skulle vara. Oj, vad vi fick jobba. Vi spelade John Williams "The Olympic Spirit". Jag trodde nästan att han aldrig skulle bli nöjd. När vi tagit om här och där ett antal gånger kom vi till slut igenom låten. Läpparna var då helt döda och det kändes inte som att man pallade mer. Då säger han de magiska orden: "Då tar vi hela stycket en gång till rakt igenom." Visst lät det om lurarna, men om det var vackert vet jag inte. Jag måste i alla fall säga att han är duktig Överstelöjtnanten och visst tusan blev det resultat.

Vi åkte på lördagen till Västerås. Där firades minnet av F1 som lades ner för 20 år sedan. LDK spelade några marscher. Bl. a. Svensk Flygarmarsch. En annan marsch som också passade bra var Kungliga Västmanlands regementes marsch. Vi lyssnade till tal och beskådade fallskärms-hoppare och några flygplan. Sen fick vi åka vidare... nu till Strängnäs. Innan middagen fanns det tid för lite figgrep. Denna gång slapp vi dock inte undan. Efter middagen hade vi hade konsert på schemat i Ugglans park. Vi dukade upp slagverk och notställ och såg till vår förtjusning att det var mycket folk som tagit sig ner till parken denna kväll. Konserten gick bra och den var uppskattad. Dagen har varit utan stress och jäkt vilket är väldigt härligt. Det blev en hel del åka bil och nu återstod bara att åka hem igen. Vid K1 vid 21-tiden var nu slutet på veckan kommen, för på söndag är vi nämligen lediga. Kvällen hade i och för sig bara börjat... Söndagen ägnades åt egna aktiviteter, t.ex. upptäcka Stockholm eller vad man nu behagade.