Dagboken

--------------
v 25, 2003

Nu återstod det bara tre arbetsfyllda dagar innan vi skulle få åka hem på en efterlängtad permission, omfattande hela fem dagar. Det började märkas att alla var trötta, men alla kämpade in i det sista. Måndagen började med fig-träning fram till lunch. Med serg Grann vid rodret kryssade vi fram och tillbaka över kaserngården räknandes takter, sjungandes och spelandes. Fig-träning går egentligen bara ut på en sak och det är att tragla, repetera, ta om, göra det igen och sen ta det från början. Allt för att man skall lära sig allt så bra att man kan tänka på hundra saker samtidigt. Till en början såg det kanske inte så hoppfullt ut, men allt eftersom timmarna gick blev det bättre och bättre. Vi avslutade morgonens övning med att göra hela figet spelandes så som det skall vara. Det gick inte så bra... Sen var det dags för lunch, och efter det var det uppställning i korridoren för avfärd mot hovstallet och repetition där. Fram tills nu hade alla sett fram emot en ledig afton fylld med viktiga uppgifter att lösa (typ slappa, peta sig i naveln och liknande), men icke sa nicke. Serg Grann sa att han under lunchen fått goda nyheter. Det var kvällstjänst inplanerad som de inte vetat om, så det var bara att ställa in sig på att figga efter middagen också. Vi blev sådär glada över den nyheten, men det var ju bra att gilla läget. Vi åkte och repade med Kn Hermansen. Det var lite figlåtar och lite annat blandat som skall komma att spelas i sommar. Sen åkte vi tillbaka för att äta middag och figrepa igen. Det var allt lite svårt att motivera sig innan repet skulle börja, men serg Grann lyckades ändå att uppmuntra oss att göra vårt bästa. Det är en svår uppgift som befälen har, att hålla motivationen uppe hos oss soldater när orken och lusten tryter, men Grann löste detta finemang. När vi äntligen fick HVO ramlade de flesta upp till luckan och softade resten av kvällen.

Tisdagen såg mer eller mindre likadan ut som måndagen. Vi repade figet på morgonen och förmiddagen och nu började det faktiskt se riktigt skapligt ut. Det finns fortfarande massor kvar att jobba på, givetvis, men det går i alla fall åt rätt håll. Efter det var det lunch och sen var det rep i hovstallet. Där var löjtnant Wandin på besök och hade lite information och svarade på några frågor. Sen sparkade repet igång och varade till strax innan fyra. Åter i Kavallerikasern och middag sen ledig kväll. Ledig går väl i och för sig att diskutera. Vi hade fortfarande fredagsrutinen kvar, men när det var klar var det fritt fram att göra vad man behagade. Åter igen spreds dragontrumpetarna för vinden.

När vi vaknade denna morgon visste alla att det var en speciell dag. Alla dagar när man får åka hem är speciella, men denna var speciell på ett annat sätt. Det var nämligen inte vilken permis som helst utan en innehållande fem dagar och till råga på allt midsommar. Mycket trevligt. Innan dess var det lite som skulle klaras av. Det började med att fredagsrutinen visiterades av. Sen var det överspelning fram till 8:30 och efter det figträning till 10:30. Snabbt upp till logementen för ombyte till modell 87, och sen ner till en tidig lunch vid 11-tiden. När vi ätit satte vi oss i bilarna och åkte upp till slottet för att se Marinens musikkår och högvaktavlösningen. Det var fint väder och soldaterna gjorde bra ifrån sig som bytte vakt. Musikkåren var också bra, men en sak kan vi fastställa... En högvakt är ingen riktig högvakt utan hästar. Det är allt det hårdaste. Vi regerar alltså. När vaktavlösningen var klar och musikkåren marscherat iväg (till fots alltså =)) gick vi in i slottet och möttes där av Kapten Johan Mellin som skulle ge oss en guidad visning av slottet. Under ca en timmes tid gick vi runt i de olika rummen och han berättade om inredning, historia och vad rummen fyllde för funktion. Han var mycket kunnig och det var väldigt trevligt att få se slottet från insidan för en gång skull. Slottets västra fasad har man rätt bra koll på vid det här laget. När visningen var slut tackade vi så mycket och önskade glad midsommar med en liten gåva (och skulle hela den ta slut i midsommar så kan man vara säkert på att det blev en glad en). Vi åkte tillbaka till K1 ställde upp i korridoren, delade ut kondomer och pratade lite kort om perioden som gått. När orden "Höger och vänster om" ringde ut i korridoren så kändes det nästan som när man precis skall få sommarlov, och när ordet "Marsch" kom gjorde vi ett riktigt elefantmarsch-anträde och löpte iväg år olika håll för att hinna med tåg, bussar och flyg för att äntligen få komma hem till sill, färskpotatis (nubbe för dem som vill det), jordgubbar och smågrodorna.

--------------
v 24, 2003

Vi startar denna vecka där den andra slutade; i Strömsholm. I ottan klev vi upp och begav oss åter till stallet för mockning. Vid frukost började regnet ösa vilket ledde till att en dressyrtävling blev inställd, därmed också våran första spelning för dagen. I stället blev det lökning bland alla hästprylar och hästfantaster. Vi spelade i alla fall vid fyra andra tillfällen under dagen, varav två prisutdelningar till fots som fortsatte förstöra stövlarna. Vi fick visa upp figget till häst även idag. Det märks på hästarna att de tänker ungefär att "Nu får det vara nog". Grönbete väntar och de har litet svårt att stå stilla och låta bli gräset. De rycker och flänger, en del var helhispiga. Det underlättar inte när det står hopphinder i vägen under figget. Med tanke på omständigheterna så skötte sig våra kusar bra och efter vårat sista framförande till fots så skulle de äntligen få släppas. Vi åkte vägen mot Kungsängen. De kände säkerligen igen sig och visste precis vad som komma skulle. Fuxarna leddes ut och blev av med alla transportskydden. Om det någon gång är svårt att styra en häst så är det på grönbetesdagen. Vi trixade fuxarna på led i hagen vända mot staketet. På kommando släppte vi alla samtidigt. Efter någon sekund gjorde de en tvärvändning. Man hörde ett sus och de försvann som vinden i glädjegalopp som heter duga. Det var hur härligt att se som helst. Inne i lastbilen stod skimlarna, Gulliver och Ysab och bara väntade på deras tur. Vi for vidare till nästa ställde och släppte de sista hästarna från K1. Det gick till likadant och var minst lika härligt att se. Ysab den stackarn fick åka med hem igen. Han släpps någon annanstans. Hemma på K1 var vi ungefär halv elva. Då var det bara urpackning och läggdags. Morgonen efter blev det uppställning 06.30. Mycket sova? Nej!

En Sverigestyrka som kommit hem från tjänstgöring i Kosovo skulle bli tilldelade medaljer och få Höger och vänster om. Vi åkte till dem i Södertälje och drog av några ryttarmarscher, "Carl Gustav fanfaren" och "Under fredsfanan". Färdiga! Det var som vanligt mycket uppskattat. På eftermiddagen skulle samtliga attiraljer från Strömsholmresan vårdas av. Vi sopade, tvättade och borstade. Efter några timmar var det klart och förutom att vi har egen vård och en stridspackning att packa så blev vi lediga under kvällen.

GSU-slutövning
Det var meningen att vi skulle ha fyra dagars GSU-slutövning och sova i tält, men kommande spelning blev lagd tidigare på schemat och GSU:n blev lidande. Om vi verkligen blev lidande får man spekulera i själva. I alla fall så skulle vi få skjuta litet mer med ak-5:orna. Vi åkte till I1 i Kungsängen. Hela förmiddagen låg vi på ett 100-meters skjutfält i regn och rusk. PEK-övningarna sedan förra fältlägret fortsatte rulla på. Några hann klart innan lunch och fick skjuta lite valfritt (dock endast på skjutfältet). PEK och regn fortsatte även ett tag efter lunch. Innan middagen hann vi även med ett tvågrenstest. Vi sprang 2 km med vapnen, sköt av sex skott, upp igen, sprang 2 km och slutligen avfyra sex skott till. För många var det första fyset på länge. Jag kan kort säga att det var jobbigt! De blöta kläderna åkte av och åter igen kom regnkläderna på. De glasögonburna dragontrumpetarna hade många kommentarer att komma med angående vädret och loppet. Glasögonen som stackars Malm använde hade nog i och för sig gått i tre delar även om solen hade lyst. Många var duktiga, men duktigast var cykelsprintern Andersson. Han sprang och avfyrade på sammanlagt 20 minuter och bommade inte ett enda skott. Imponerande tycker jag. Efter middagen begav vi oss till en annan bana för att skjuta på rörande figurer. P.g.a. att en del inte blev klara så snabbt blev det en del vänta. Ca en halvtimme efter att Sverige-Polen-fotbollsmatchen börjat, plockade vi upp alla våra patroner (plus tusen till) från backen innan vi for tillbaka till I1. Vapenvård och kvällsmål. Vi fick t.o.m. en varsin chokladkaka och en egen säng. Underbart!

Dagen efter fortsatte PEK-övningar för alla tröga och valfritt för de som undan för undan blev klara. Vi befann oss nu på en akustisk bana som skulle vara enklare och smidigare med datorer som räknade ut allt... men eftersom vi inte kan nåt annat än att spela musik, så gick det inte så mycket snabbare ändå. Om vi var duktiga med att skjuta skulle vi få gå upp på 200 meter... så blev det inte. Vi använde våra kök troligtvis för sista gången och åt lunch innan färd till I1. För sista gången för de allra flesta vårdade vi av ak-5:or. Vi lämnade in våra hemska saker och därmed var GSU-MUCKen kommen. Hemma på K1 i Stockholm blev det ur och inpackning igen, innan vi ställde upp för figträning. Trotts trötta soldater märker man att övning ger färdighet. H.V.O. kl. 21.30. Godnatt! I morgon blir det Östersund.

Östersund
Det tog ungefär hela dagen att ta sig upp till den där staden. Där blev det till att ta det lugnt. Vi åt middag på I5, bosatte oss på ATS (Arméns tekniska skola) och repade i någon gammal gymnastiksal. Där emellan var det soft. Ja, det hände inte så mycket mer. Vi kollade läget på stan. Det var lugnt. Undersökte lite och gick och lade oss då och då.

Vi vaknade i det friska och kyliga Östersund. Åter igen begav vi oss efter ett "länge-sen-BRAK-pass" till gymnastiksalen för rep. När kapten tyckte att det fick duga släppte han oss. Vi blev lediga en stund innan vi skulle börja vår parad. I M/Ä ställde vi upp på ATS med ett gäng soldater bakom oss. Vi tågade till amerikansk mellanmarsch ner till centrum. I en kvadratformation stod vi, en massa kadetter (militärer) och publiken. Det hölls tal, delades ut priser och diplom. Vi spelade passande melodier. "Under Blågul fana" drog LDK av för första gången på egna ben. Kadetterna var nu klara med sin officersutbildning. Efter att de bytt gradbeteckning till fänrik, spelade vi fanfar och nationalsången. Tillslut tog ceremonin slut och vi hade slutfört vår uppgift. Några avslagsmissar var nog det värsta... om man inte räknar med då trummisarna var på väg rakt in i publiken i stället för bara två steg framåt när vi ställde upp. Egentligen kunde vi åka hem där, men familjen Malm ville så gärna bjuda oss på fika. Eftersom vi inte protesterade stannade vi kvar. Efter middagen höll vi en liten konsert. En spelning som var lika bra att ha eftersom vi ändå var där uppe. Det var i alla fall ett 40-tal människor (många äldre) som kom och lyssnade. Familjen Malm + vänner var en stor procentdel. Vi drog av lite ryttarmarscher. Kapten stod och pratade d.v.s. hittade på lite ditt och datt och vi fortsatte med konsertlåtar och ännu mer musik. Vi lovade att komma tillbaka nästa år. (Lätt för oss att lova eftersom vi inte är kvar i LDK då...) Den här resan var det softaste vi någon gång har varit med om i tjänsten. Riktigt skönt var det att kunna löka mellan aktiviteterna. På kvällen efter H.V.O. gjorde vi stan ännu mer osäker än vad den redan var.
Dagen efter var det hemfärd. Det tog nästa hela dagen. Två dagars resa för 45 min spel på stan. Det är ju (som Malm skulle säga) ganska miserabelt om man tänker efter. Slut på v. 24.

--------------
v 23, 2003

Härligt att vara tillbaka på K1 efter ledigheten! På måndag morgon var det uppställning utanför stallet som vanligt kl. 07.30 inför dagens högvakt. På måndagar brukar det vara lite extra stökigt på vägen till och från slottet, så också denna dag. Det brukar dock gå bättre efter ett par vakter i rad. Då blir de genast lugnare i leden. Högvakten gick ganska bra. Figget på slottet var okej. Vi kan bättre. Det är samma sak med oss som det är med hästarna. Vi behöver också ett par dagar med högvakter i rad för att få in den rätta känslan i figget. Det går nog bättre senare i veckan. Efter middagen hade vi vår första gående figträning till fots under Asp Lundbergs (tidigare sergeant i LDK) befäl. Vi ställde först upp i paraduppställning på yttre uppställningsplatsen. Vi marscherade bort till kasernområdet och påbörjade träningen. Det skulle ta ca 1,5 till 2 timmar, max. Det tog 3 timmar och en kvart. Hurra! Asp Lundberg hade tidigare under förra veckan lämnat ut den första låten i figget på papper, så vi enskilt kunde lära oss när vi skulle göra halt, rättvänd genomgång osv. i programmet. De första två och en halv timmarna såg det inget vidare ut om man säger så. Vi fick ut fler och fler blad med en massa krumelurer på som visade allt som hände hela tiden. Tillslut, efter många omtagningar, kom vi igenom programmet. Det blir nog bra när det sitter. Efter träningen fick vi HVO av Asp Lundberg och dragontrumpetarna gick upp på logementen och putsrummet för att vårda av sin personliga utrustning.

Tisdagens högvakt gick bättre. Denna dag satt Serg Kampe i sergeantsadeln (på Julius) och lotsade oss rätt under vakten. Det var strålande solsken ute så mycket folk hade samlats på borggården. Efter att ha vårdat av utrustningen, hade vi gående figträning i en halvtimme innan middagen. Vi hade faktiskt inte glömt bort allting från gårdagen, utan en del av informationen hade stannat kvar mellan öronen på musiksoldaterna. Serg Grann sa efteråt att detta fixar vi lätt med lite träning. Det behövs nog väldigt mycket träning för att få allting att sitta klockrent. Hårt jobb är det enda som gäller. På kvällen var vi lediga.

Högvakt igen på onsdagen. Denna dag var lite speciell. På vägen till slottet mötte vi ett par öppna lastbilar med berusade ungdomar som precis hade tagit studenten. De tyckte tydligen det var jättehäftigt med beridna musiker, så de drog igång sina ihåliga stämmor med full fräs. Hästarna blev heltokiga och några började galoppera. Så stökigt som det var vid detta tillfälle har det aldrig varit tidigare. Carousel (med 506 Johansson i sadeln) galopperade förbi pukhästarna och stannade först bredvid Serg Grann på Julius. Även Brutus (med mig i sadeln) passade på att ta ett par galoppstek mitt i allt stök. Nilsson (på Cornett) funderade starkt på att dra sin sabel, men dessvärre satt den fast i baljan. Synd för honom, tur för studenterna. Först när vi svängt vänster innan Sergels torg, återgick uppställningen till det normala igen. Högvakten gick bra, men det var riktigt varmt ute (27° C vid Norrmalmstorg), så spelandet var väl inte på topp. Det kändes trögt och man orkade inte ligga på med luften som man brukar. Nu har vi bara en högvakt kvar (på nationaldagen) innan hästarna får sin semester (grönbete). Det blir skönt för dem. Efter högvakten på onsdagen, för övrigt den 25:e i ordningen, vårdade vi av som vanligt och kvällen var fri för alla.

Dagen innan Nationaldagen gick vi upp riktigt tidigt. Vi skulle nämligen rida ner till slottet i full paradmundering (stor parad) och bli fotograferade till en affisch. Detta skulle ske innan morgonrusningen satte fart, därför den tidiga ritten. Vi ställde upp i M/ä utanför stallet redan kl. 05.30 och blev tilldelade våra hästar. Vi vårdade av dem och red iväg från K1 strax efter kl. 06.00. Kn Hermansen mötte som vanligt upp vid Hovstallet och vi red vidare till slottet. Vi spelade ett par låtar och blev fotograferade när vi red förbi slottets ena mäktiga fasad. Efter ett par varv fram och tillbaka framför slottet var fotograferingen klar och vi red hem igen. Ganska trötta bör kanske tilläggas. Men det var bara att sätta igång att vårda av utrustningen. Efter lunch hade vi rep på Hovstallet med Kn Hermansen. Det var ett tag sedan sist, så det var roligt. Även denna kväll var fri och en del stack iväg till Humlegården och spelade kubb.

Sveriges Nationaldag!!! 6:e juni. Denna dag hade vi uppställning kl. 07.20 vid yttre uppställningsplatsen i M/ä. Vi hade nämligen spelning för chefen på Livgardet på kaserngården. Kl. 07.40 kom Kn Hermansen ridande på sin häst Pirelli (efter att ha varit med i en förövning inför en kortege senare på kvällen). Vi spelade en del marscher, bl.a. Narvamarsch och Arméns paradmarsch. Spelningen varade inte speciellt länge utan vi var klara redan innan åtta. Efter detta bytte vi snabbt om till linnekläder och sprang iväg till stallet för att påbörja högvaktsvården. Vi fick ca en halvtimma på oss och kl. nio var det visitation. Nationaldagen fortsatte med beriden högvakt med allt vad det innebär. Vi hade dock på oss plym på hjälmen och epåletter. Vädret var fint så det var mycket folk på slottet. Vi tog inte av oss instrumenten precis efter vakten som vanligt utan istället red vi till Gustav Adolfs Torg där vi tog av oss dem. Anledningen var att vi även denna dag blev fotograferade. Det blir nog ett tjusigt kort. Vi red tillbaka till K1 och upplevde nog den mest spännande resan hittills med mycket trav och galopp. Hästarna är ju inte speciellt förtjusta i skrikande studenter i högljudda lastbilar. Efter vården fick dageleven bestämma några ur kåren som skulle hjälpa till att vårda hästar (tre musikhästar) inför kortegen från slottet till Skansen. Dessa skulle ridas i trav och ryttarna (Fu Wretling, Serg Kampe och Bengtsson) skulle samtidigt spela signaler. De andra ur kåren som valdes ut skulle senare under kvällen vårda av hästarna efter spelningen. De som inte tilldelades någon uppgift fick HVO av Serg Kampe. De flesta gick ned till stan och kollade läget. Några stannade till vid slottet och lyssnade på AMK när de spelade tapto där. Sen gick vi ner till vattnet och njöt av Stockholm i sommarnatten.

Dagen därpå hade vi uppställning kl. 09.00. På förmiddagen hade vi förberedning av resan till Strömsholm på schemat. Vi packade vår packbil med all hästutrustning (sadlar, kandar, grimmor, grimskaft, hinkar m.m.) och vårdade av våra hästar innan vi ledde runt dem på kaserngården innan färden skulle påbörjas. Vi hann dock med att äta lunch på K1 innan det kl. 13.00 var uppställning utanför stallet inför lastningen av hästarna i släpen. De flesta hästar går bra att lasta, några är dock lite svårare att få in i släpen än de andra. Hursomhelst, vi kom iväg en halvtimme senare ungefär och tog sikte mot Strömsholm. Resan tog ungefär två timmar. När vi kom fram lastade vi ur hästarna och ledde in dem i sina nya bostäder, fina och fräscha boxar till var och en. Vi gav dem dessutom hö, vatten och senare även havre. När väl våra fyrbenta vänner var installerade, lastade vi ur all utrustning ur packbilen. Vi tog senare sikte mot vårt vandrarhem som låg ungefär tio minuters bilfärd från stallområdet för att där lasta av våra bärsäckar. Efter rumsindelning, nyckelutdelning, och provliggning i de breda sängarna satt vi åter upp i bilarna för att åka och äta middag, köttfärslimpa och potatis. Mycket gott!! Mätta och glada åkte vi tillbaka till vandrarhemmet där vi ställde upp och fick information om hur dagarna i Strömsholm skulle se ut. Efter HVO gick en del in och duschade och bytte om för att spana in stan. Eller rättare sagt gå ungefär en halvtimma i skogen bland mygg och rådjur för att komma till Westerquarn, den enda restaurangen och krogen i närheten, förutom jazzklubben som låg precis bredvid vandrarhemmet. På jazzklubben, som många tyckte var spännande till en början, var inträdespriset skyhögt, därför struntade vi i det. Natten spenderades under underbart tjocka och varma svenska duntäcken.

Så kom då söndagen som skulle innehålla tre spelningar till fots och två till häst. Tyvärr märkte vi att vädret var ostadigt när vi vaknade på morgonen. Vi hoppades naturligtvis att molnen som täckte himmelen skulle blåsa bort, men de gjorde de inte. Istället började de läcka så den första gående spelningen blev inställd. Synd, men detta gjorde i alla fall att vi fick lite mer tid förberedelserna inför den första ridande spelningen. Efter visitation och uppsittning red vi bort till hoppbanan, där vi skulle rida in och framföra vårt figurativa program. Hästarna kändes minst sagt lite småstirriga innan de skulle in. De kunde inte stå still när de skulle detta och travade istället för att skritta. Detta var ju ny miljö för dem. I alla fall, vi framförde vårt program så gott vi kunde. Vi var tvungna att improvisera en hel del, det stod nämligen hopphinder i vägen nästan överallt. Efter figget red vi ut till publikens jubel och sedan även iväg till vårt stallområde där vi sadlade av hästarna. Dock bara för en kort stund. Ca 20 minuter senare skulle de sadlas igen inför nästa spelning. Under tiden utan sadeln på ryggen passade hästarna på att fylla på magen med lite hö och vatten. Den andra spelningen för dagen till häst genomfördes på fälttävlansbanan gåendes i skritt under hela tiden. Vi gick fram och tillbaka en sträcka för att få lite spridning på publiken. Det är ju inte speciellt roligt om alla åskådare står packade som sillar på ett och samma ställe. Jag tror att vi lyckades. När vi hade spelat ett tiotal låtar skrittade vi tillbaka till stallområdet där vi satt av och ledde in hästarna i sina boxar. Vid detta laget hade det börjat kurra rejält i dragontrumpetarnas magar. Vi hade inte fått mat på sex-sju timmar, så lunchen kom väl till pass. Efter denna fick vi lite tid på oss att kolla runt på området kring tävlingsbanorna. Några köpte glass, andra köpte borstar och andra tillbehör till sina vänner. Vid de två återstående spelningarna för dagen skulle vi spela på prisceremonier. Vi marscherade in till Pappenheimer och väl inne på banan spelade vi Fehrberliner Reitermarsch när de topplacerade ryttarna kom in med sina hästar. Sedan spelade vi Carl-Gustaf fanfar när vinnaren mottagit sitt pris. De två spelningarna var nästan identiska. Efter den andra av dem väntade middag. Det serverades mycket god potatissallad med kallt kött. Mums. Sedan var det valfritt vad man ville göra på kvällen. De flesta tog det ganska lugnt med tanke på spelningarna dagen efter. Detta var dock slutet på v. 23. En mycket händelserik sådan. God natt och sov gott! Vilka härliga duntäcken!

--------------
v 22, 2003

När vi vaknade denna mycket speciella måndagsmorgon, visste vi att framför oss låg fem dagar med högvakter. Vi visste då inte att veckan skulle komma att bli nog så omväxlande ändå. Det började redan denna dag. En tryckande dov hetta vilade över Stockholm och borta i horisonten tornade sig ett riktigt oväder upp. Frågan var bara om det skulle hinna fram innan högvakten var avslutad. Vi åt vår frukost, ryktade våra hästar och värmde upp på våra instrument som vanligt innan vi rultade ned för trapporna för att äta lunch (tid ca 9:25). När vi kom utanför dörrarna var första tanken att nu är det någon som släkt lyset. Det hade blivit mörkt som en juninatt trots att det med största säkerhet fortfarande var morgon. Molnen hade dragit in över K1. Vi åt vår mat under (för en gång skull) lågmält prat och oroliga blickar ut genom fönstren, men det började inte att regna. Själv tillhörde jag en av dem som lämnade matsalen först, och tur var det för precis när vi kommit in under tak vid vår egen uppgång öppnade sig himlen och någon tömde ut sitt badvatten. Det fullkomligt öste ned regn. Snart dekorerade både sjöar och mindre floder kaserngården och stuprören liknade mest fontäner, det sprutade från båda håll. Vi blev ståendes på trappan och tittade när dragontrumpetarna anlände en efter en mest liknande dränkta katter. Alla kunde snart konstatera att regnet skulle hålla på ett tag, och då fanns det risk för en viss uniformsändring. Och visst blev det så. Sergeant Kampe kommenderade regnkappa på (dvs Gestaporock på. Den ser mest ut som en redig skinnrock från 40-talet trots sitt galonliknande material). Lagom till att vi suttit upp började regnet att avta och när vi nådde slottet bröt solen nästan igenom.

Det var första gången på 3 år som den ridande vaktparaden bar regnrock, och detta en dag när det inte ens behagade regna så pass länge att folk på slottet kunde förstå varför. Det var fruktansvärt varmt och kladdigt, och friktionen mellan gummirocken och läderremmen till trumpeterna gjorde att exercisen inte blev fullt så yvig som den brukar. Liknade mest nån dödsscen ur Våroffer eller liknande. Det alla satt och väntade på var att ceremonin skulle ta slut så att vi kunde få ta av oss rockarna innan vi red hem, men icke. Innan vi hunnit få upp så mycket som en knapp var det dags att rida hem enligt Kn Hermansen, och det var bara att lyda order. Vi red hem genom stadens gator i full regnmundering under strålande solsken och när vi kom fram var vi i stort sett lika blöta som vi hade varit om vi struntat i rockarna. Vi vårdade som vanligt, åt middag och sen var det dags för en liten spelning på kaserngården. Vi visade upp vårt fig för Historiska Vagnsällskapet och fick applåder och en liten hjälp till balkassan för besväret. En liten hjälp som vi är mycket glada för och som vi här också passar på att tacka en extra gång för. Tisdagen innehöll ännu en högvakt, och denna dag gick det riktigt bra. Vi fick betygen MVG av Serg Kampe och även Kapten var nöjd. På kvällen hade vi åter en spelning inplanerad. Denna gång var det sittande repertoar vid hovstallet för att välkomna den nya hovstallmästaren. Vi spelade allt ifrån Kreuzritter till Spirit of the Celts, men inte var det mycket spirit i denna föreställning inte. Om vi rest oss och gått mitt i konserten så hade nog inte många reagerat. När vi var klara fick vi lite spridda applåder av gästerna, men då grep personalen in. Vi blev visade till ett rum som tydligen var något sorts personalfik. Där blev vi bjudna på snittar och vin av serveringspersonalen som i alla fall tyckte att vi spelat bra. De var mycket trevliga och det blev verkligen en kväll att minnas. Onsdagen innehöll som vanligt en högvakt, och den gick också riktigt bra. Betyg: MVG+!!! Det var roligt att höra. Solen var med oss och inga problem uppstod. Det lät tydligen riktigt skapligt också. Onsdagskvällen var fri och dragontrumpetarna spreds för vinden som så många gånger förr.

Torsdag. Ja gissa vad vi gjorde? Jo, högvakt. Även denna gick bra, men vi fick bara MVG i betyg. Motiveringen var att vädret inte varit fullt lika bra som dagen innan. En rolig sak som hände var dock att Serg Grann kommit tillbaka från sin två veckor långa semester i Asien. Han kom glidandes i T-shirt, trekvartslånga byxor och flip-flop sandaler ätandes på en glass och såg minst sagt ut att trivas i det civila livet. Tittade man lite närmare kunde man även ana några millimeters skäggstubb. Han såg ut att må mycket bra, och vi är glada att han är tillbaka. Kvällen tillbringades med fredagsrutin.

Tro det eller ej så hade vi högvakt även på fredagen. Det syntes lite på kåren att det var den femte i streck, och att det var den sista innan permis, men den var inte alls dålig på något sätt. Vi vårdade av all utrustning och efter det var det dags att byta om till valfri klädsel för HVO. Innan dess satt vi upp i repsalen för en genom gång av vårt fig till fots. Mannen som höll i detta var den alltid så glade skåningen sergeant (numera även aspirant) Sven Lundberg. Det var trevlig att få höra att han skulle hjälpa oss med inlärningen av figet, det är ju han som skrivit det så det passar ju bra. En del blev lite nostalgiska och drömde sig bort till tiden innan jul när Serg Lundberg fortfarande jagade oss med blåslampa för att vi skulle lära oss höger om-marsch. Vi fick lite papper att titta på och se en video med förra årets kår som gjorde samma fig. Med denna inspiration i bakfickan ställde vi upp och fick HVO, då vetandes att nästa period är tre veckor lång och att vila skulle behövas i helgen för att orka med.

/puss och kram Dragontrumpetare Göthe

--------------
v 21, 2003

Efter två härliga dagar i hemmet, åkte vi tillbaka till Stockholm redan på lördag kväll i vecka 20. På söndagen hade vi nämligen en spelning för RUM (riksorganisationen unga musiker) som fyllde 25 år i Örebro på schemat. Sju hästar (Gulliver, Brutus, Ysab, Ciceron, Brisad, Carousel och Esau) skulle med på turen och vi packade allting på morgonen. Vid niotiden rullade vi mot Örebro och vi kom fram (något försenade p.g.a. att vi var tvungna att stanna och fylla släpdäcken med luft) ett par tre timmar senare. Då hade vi det lite stressigt. Snabbt ut med hästarna, springa på toa, byta om, ingen tid för förövning, sitta upp, värma upp, hoppa in i bilar för transport till spelplatsen osv. Ja, ni vet hur det är… Trots tidsbristen gick det bra och efteråt hann vi med att få lite mat i magen. Sen åkte vi tillbaka till K1 där vi lastade av och vårdade av all använd utrustning.

Nu till vecka 21… som började med högvakt nummer 14. Det känns bättre och bättre nu, man blir ju lite mer van med ceremonin. Vid varje vakt händer det ju saker med hästarna som gör att man lär sig behärska lite ovana situationer hela tiden. Det är speciellt känsligt när vi ställer upp hästarna på ett led linje. Då är det ofta någon häst som är lite pytt på någon annan. Då småbråkar de med varandra och kanske ryggar bakåt eller sticker snabbt framåt. Det gäller att vara vaken i sadeln och snabbt ge hästen hjälper med tygeln eller skänkeln. Det är alltid en utmaning. Själva vakten gick väl sådär idag. Varken dragontrumpetarna eller hästarna hade en bra dag, så resultatet blev väl inte heller hundraprocentigt. Efter vakten vårdade vi av utrustningen som vanligt och var lediga efter middagen. Vi hade i och för sig en del att fixa ändå. Dagen därpå, alltså på tisdagen, var nämligen Tysklands President på statsbesök i huvudstaden så utrustningen skulle piffas upp lite extra denna kväll.

Så kom då dagen med statsbesöket. Vi åkte upp till slottet direkt efter frukosten där Kn Hermansen mötte upp oss. Han visade vart och hur vi skulle stå. Kåren delades upp i mindre ensembler som skulle möta upp och spela för Kungen, Drottningen och Presidenten när de åkte förbi med häst och vagn. Efter reket åkte vi upp till K1 och bytte om till M/ä. Sen satt vi upp i bilarna och åkte tillbaka till slottet igen. Vi marscherade bort till våra spelplatser och väntade på stället. Vi var nämligen drygt halvtimmen för tidiga. Stolta dragoner är alltid i god tid! Så, omkring 12.00 (efter lite samlingsmusik) kom då kungaparet och Tysklands överhuvud. De utspridda ensemblerna spelade Arméns Paradmarsch, Kavalleriets Paradmarsch m.m. till besökarens beundran. Efter spelningen satt vi upp i bussarna och inväntade att alla skulle komma tillbaka från sina spelplatser. När alla var samlade åkte vi till kasern och gick och åt i matsalen direkt. Efter lunch hade vi körrepetition och överspelning. Kvällen ägnades åt fria aktiviteter.

På onsdagen, torsdagen och fredagen var det högvakter som gällde. Fredagens högvakt gick nog bäst av dem. Vi fick till och med betyget MVG på den av Serg Kampe (för första gången i år). Han brukar ge oss betyg efter varje genomförd vakt. Det var kul att fredagens vakt gick bra. Då kan man suga på karamellen under helgen. På fredag kväll gick ett gäng till stamstället Crazy Horse (passande namn föresten) och småfikade lite.

På lördagen var det uppställning i M/ä kl. 09.00 i korridoren. Verkligen skönt med sovmorgon på helgen. Efter visitationen åkte vi spelfärdiga till Hovstallet där vi repade lite nationalsånger inför spelningen på Solvalla (Elitloppet) på söndagen. Efter repet åkte vi till Mariefred där vi skulle spela för ångbåten S/S Mariefred som fyllde 100 år. Spelningen gick bra och det var mycket folk som dagen till ära hade bestämt sig för att åka och ta del av detta evenemang. På kvällen gick större delen av kåren till Gärdet och grillade korv. Engblom och Göthe gick förbi affären och köpte ett par engångsgrillar, sen grillades det korv så det stod härliga till under den molntäckta himmelen. Det var väldigt mysigt, och gott. Efter ett tag anslöt sig även furirerna och Kampe till de övriga dragontrumpetarna. Det var extra roligt. När alla käkat sig mätta på korvar, beslöt vi oss för att spela lite brännboll. Vi slängde upp några konor och delade upp gruppen i två lag. Sen var saken biff. Va kul vi hade! När vi spelat klart gick vi hem och kollade på Eurovision Song Contest. Femma är inte så illa pinkat…

Med uppställning (insittning) i övningshytterna kl. 09.30 var nog så gott som samtliga dragontrumpetare utvilade på söndag morgon. Efter lite överspelning/uppvärmning hade vi uppställning i korridoren iförda M/ä med blåtröja, långbyxa och lågskor kl. 09.40. Strax innan tio beordrades det uppsittning i bilarna och avfärd mot Solvalla. Efter lite om och men kom vi tillslut fram till denna travmetropol. Det var dagen då årets elitlopp skulle avgöras. Vi hade lite tid innan vårt första framträdande att värma upp, byta om till vapenrock, sätta på oss hjälmen, men det blev ändå lite tajt med tid när vi skulle gå in på arenan. Vi hade som uppgift att spela ett par ryttarmarscher, K1´s Marsch och de deltagande ländernas (i Elitloppet) nationalsånger. Det blev 11 till antalet (vi spelade dock bara 10 av dem eftersom en solist sjöng Du gamla, du fria…). På plats förutom oss var även hästar, värnpliktiga och officerare från K1 (därav K1´s Marsch). Eko (en av skimlarna) hade inte en bra dag. Han var väldigt orolig hela tiden och lyckades tillslut (efter att bl. a. ha stegrat sig och trampat sönder ett fint blomarrangemang) att välta och kasta av sin ryttare. Lite kontrast till de andra hästarna som snällt stod stilla. Framträdandet gick trots småstöket bra och Kn Hermansen verkade nöjd med oss. Nu hade vi ett par tre timmars rast vila i den underbara solen. Vi spridde snabbt ut oss och köpte glass och dricka så det stod härliga till i området kring den välkända travbanan. Strax efter kl. 17.00 skulle starten gå för Elitloppet 2003 så vi hade samling för ombyte, uppvärmning osv. kl. 16.15. En stund innan 17.00 marscherade vi åter in på arenan, lastade av pukor och övriga instrument och gömde oss bakom ett par buskar så att vi inte skulle skrämma hästarna under det stora och viktiga loppet. När vinnaren hade sprungit (travat) i mål och tagit emot publikens jubel, spelade vi den svenska nationalsången (det var ju som bekant en svensk som vann). Sen brakade vi loss med ”Musik ska byggas utav glädje” två gånger om. Sprudlande av energi marscherade vi tillbaka till våra bilar där vi lastade in instrumenten och hjälmlådorna. Nu var det middagsdags. Vi gick till Travernan och blev serverade dagens rätt. Mycket gott och välbehövligt. Mätta och glada åkte vi sedan tillbaka till K1 där vi gjorde enskild HVO. Ännu en vecka till ända i det militära.

/Dragontrumpetare Hansveden