Efter två dagar ledigt efter marschtåget var det skönt att åter sätta sin fot på K1 onsdag kväll. De flesta brukar dyka upp runt 22-tiden kvällen innan den nya tjänstgöringsperioden drar igång. Några få (ofta skåningarna) åker med nattåget till Stockholm och kommer då inspringande vid sju på morgonen. Torsdagens övningar började med allmän fordonsvård och byte från vinterdäck till sommardäck både bilar och släp. Synd bara att vädergudarna denna dag bestämt sig för att vara emot oss. Det snöade och blåste så det stod härliga till. Perfekt väder att byta däck på utomhus! Visserligen fick vi använda verkstaden på K1 för däckbytet, men bilarna skulle dessutom tvättas! När det snöade! Det lär man aldrig uppleva igen. I alla fall, vi bytte däck på en bil i taget och när det var klart flyttade vi den till nästa station som var tvätt, damsugning o.s.v. inuti bilen. Sen åkte vi och tankade den (med sommardäck) i snön. Det hände förresten en liten rolig grej när Nilsson och Hagström var och tvättade en bil. När de skulle köra ut från biltvätten vid bensinmacken i uppförsbacke började hjulen spinna och bilen gled sakta men säkert bakåt. Hagström fick pallra sig ut i ovädret och putta på medan Nilsson försökte få upp bilen över backen. Det lyckades tillslut som tur var. När de kom tillbaka till K1 och berättade för oss om bravaderna beslöt dageleven att inte tvätta några fler bilar denna dag. Klokt beslut. Däckbytet och tvättningen tog hela förmiddagen plus en timme efter lunch. Kl. 15.00 fick vi åter igen order om att befinna oss utomhus. Vi skulle nämligen öva inför högvakterna med livskvadron. Vi spelade "Danska Gardeshusaren" ungefär 11 gånger om och om igen innan vi fick gå in i värmen. Då var det stövelputs fram till middag. Efter denna var det fria aktiviteter. De flesta ägnade dock kvällen i putsrummet med sina kära stövlar. Visitation på tisdag inför högvaktspremiären den 22 april.

/Dragontrumpetare Hansveden

--------------
v 14, 2003 - Marschtåget

Ett par välförtjänta timmars sömn var det så åter dags att flytta in i sin resväska (trosspackning) för att åter ge sig ut på turné. Denna dag styrde vi vår kos mot Skåne och Helsingborg. Mellan oss och denna ljuvliga stad låg dock ca 8 timmars bussresa. Efter ett antal försök lyckades vi äntligen packa bussen på ett sådant sätt att lastluckorna gick att stänga. Innan dess hade bussen mest sett ut som när man försöker att packa ner en hel skidutrustning plus ett duntäcke i en necessär, och därefter optimistiskt försökt att dra igen i dragkedjan. När allt var på plats satt vi upp i bussen och påbörjade färden. Den började som alla bussresor gör. Vissa tyckte att det var för varmt, andra att det var för kallt, det var för trångt eller att man inte satt bredvid den man ville. Vi hann inte utanför kasernområdet innan vi fick bevittna den första ordfajten. Den stod Malm och 506 Johansson för. Vad det handlade om är svårt att återge utan att bli alltför detaljerad, men fraser som "du är ju fascist", "Norrlänningar är väl inget eget folkslag" och "hur åpen får an lov att bli egentligen" haglade mellan de båda inblandade. Jag tror att vi hunnit ända till Södertälje innan vi fick slut på eländet. Då var det ca 7 ½ timmar kvar på vår färd.

Dagen därpå startade med marschträning för LDK i Skånes skogar. Det var övning inför det kommande paraderna. Vi spelade för getter, fiskmåsar och andra figurer som yrvaket och något undrande tittade på musikkåren som kom spatserande genom skogen. Efter det var det dags för att åter ta sig ner till konserthuset för rep. Det var då både enskilt med kåren och med alla de andra inför finalnumrena. Det var mycket trångt på scenen men stämningen lovade gott inför kvällen. Och nog blev det en konsert som hette duga. Alla var laddade och publiken var fantastisk. De gemensamma styckena gick också bra, men lovade mer inför kommande konserter. Nöjda och glada åkte vi hem till vandrarhemmet för att vila. Det skall tilläggas att LDK var först klara och först hemma. Bra kämpat!!!

Klockan åtta på morgonen startade färden mot Växjö. Lagom till vi kom fram började vi packa upp och förbereda oss inför vår första utomhusparad. För att vara första gången vi var ute och paraderade så var det hyfsat. Missar på upptagningar och armpendlingar får man väl räkna med? Det lät i alla fall helt okej… tills vi spelade vår samba; "Musik skall byggas..." Våra kära trummissar (bl. a. Malm och Forsberg som inte spelar trummor så ofta) var inte tillräckligt förberedda. Trots att de hade förvarnat befälen detta, så fick de ändå tji efter spelningen. Sen på kvällen skulle vi göra samma konsert lika bra som igår. Igår var det riktigt roligt med värsta publikstödet. Dagens konsert gick dock inte lika bra för LDK. Kanske trodde vi att alla våra konserter skulle gå bra eftersom alla hittills (under marschtåget) gått bra. Det var inte katastrofalt, och det känns ju skönt att det kan låta värre. Vi åkte vägen till Kosta skjutfält. Där fanns några baracker med massa sängar. Rummen såg precis likadana ut som man är van vid... en smal, ranglig säng och ett grått, fult skåp. Nåt mycket mer finns det nog inte i våra luckor. AMKs daggrupp ordnade med kvällsfika. Mums. Sen var det tid för läggdags c:a halv ett. Som Kn Hermansson säger så är det bara semester när man inte har hästarna med sig. God natt!

Morgonen därpå åkte vi också klockan åtta, denna gång till Värnamo. Det rådde konstigt nog ingen stress i luften. Vi bytte om i lugn och ro. Sen blev det fika. Vi fick ta vad vi ville från det lilla fiket på gatan. Vi gick vår parad och visade upp oss för Värnamofolket som faktiskt var en hel del. Det blev lunch på en restaurang. Hela förmiddan var så harmonisk. Det kändes konstigt att inte stressa i sig mat och dylikt. Efter förmiddagens "arbete" blev det bad. Vi trädde in i badhusets entré i våra 90-uniformer och kom ut till bassängen som 22 skolbarn i sina blåa badbyxor ivriga att få hoppa i vattnet. Eftersom det var så länge sen vi hade BRAK, så blev det simprov. Först enbart på tid, senare livräddning av en orange docka. Otränad soldat direkt efter maten blir lätt trött i musklerna när man ouppvärmd simmar för livet. Kanske förutom lill-Johnsson var detta vårt livs näst viktigaste simlopp. Kändes bra att få ta ut sig lite. Efter provet blev det fritt bad innebärande grodhopp, bomben, stjärt- och magplask och lite dyk och sim. Det var så roligt att göra nåt sånt här med sina soldatkamrater. Bastun var heller inte så dum. Hemma i Kosta blev det fest tillsammans med de andra kårerna. Middag och samkväm. Om jag inte minns fel så var det LDK som öppnade scenen med "Kreutzritter" och vackra sångstämmor. Sen kommer en barbershop från trumkåren och häpnar med ännu vackrare sångstämmor. När framträdanden tog slut började även kvällen lida mot slutet för många, men för en del andra fortsatte den minst lika trevligt.

På söndagsmorgonen vaknade vi i Husqvarna med det sköna vandrarhemstäcket över kroppen. Vi satte på oss M/ä med blåtröja och packade i ordning våra persedlar i trosspackningen. Efter god och välbehövlig frukost på nedre planet i vandrarhemmet, lastades packningen in i bussen. Nycklarna gav vi till dagelev Engblom som tog emot dem med ett stort leende och ett tack med dalmåldialekt. Vi gjorde uppsittning i bussen och efter den vanliga sifferleken där man skriker sitt soldatnummer, trampade busschauffören gasen i botten och styrde kosan mot Norrköping. Där skulle vi denna dag gå parad med de andra kårerna och på eftermiddagen hålla konsert i konserthuset – "Louis De Geer" i staden. Efter ett par timmar i bussen, möttes vi tillslut av Norrköpings stadsgräns, vilken vi passerade. Busschauffören parkerade bussen vid konserthuset och vi började lasta in våran utrustning i en lokal på tredje våningen. Louis De Geer var verkligen någonting över det vanliga! Fantastisk byggnad och konstruktion. Vilka linjer! Stor härlig scen och blå inredning i övrigt i den stora konsertsalen. Om jag inte minns helt fel så stoltserade lokalen med fyra balkongvåningar under det enorma taket. Här skulle det spelas under eftermiddagen minsann. Det var alla överens om. Först stod det dock lunch på schemat. Vi gick ned till markplan och blev serverade lax och potatismos. Mätta och lite småtrötta (i alla fall jag) gick vi upp till tredje våningen där vi bytte om till full paradutrustning med instrument. Kl. 12.00 påbörjades paraden från Kulturskolan, via Drottninggatan för att sluta vid Louis De Geer. Däremellan hann vi med ett stopp vid ett litet torg. Vi spelade mestadels marscher, men vid stoppet bjöd vi publiken på "Musik skall byggas utav glädje". De uppskattades och värme nog i den annars lite småkalla vårvinden. En kvart efter oss paraderade TRK och sist kom AMK. Vi förstår att LDK fick äran att gå först. Det fick faktiskt riktigt bra för oss och även de i kåren som inte paraderat med instrument tidigare börjar göra hyfsat ifrån sig nu. Det är kul för alla. När vi kom tillbaka väntade vi in de andra kårerna innan det korta gemensamma repet drog igång. Det var bara några få ställen i de olika styckena som skulle spelas igenom. Därefter hade AMK ett kort rep för att lyssna in sig i konserthuset. Sedan var det vår tur att göra detsamma. Det gick bra och dragontrumpetarna verkade ha något riktigt stort på gång denna dag. Efter repet fick vi en stunds rast vila och några gick iväg till stan för att köpa sig något onyttigt men energirikt och andra satt i ombytesrummet och laddade. Strax efter kl. 16.00 drog konserten igång i Louis De Geer. Vårt program gick verkligen jättebra. Alla var supertaggade och ville verkligen göra bra ifrån sig i denna magnifika lokal. Kn Hermansen verkade väldigt nöjd efteråt och han tackade så mycket för vårt fina engagemang och vår starka vilja att göra bra ifrån oss. Även de gemensamma styckena lät fint och publiken applåderade länge och väl. När vi väl kommit av scenen var det snabbt ombyte som gällde. Vi slängde på oss M/90 och fyllde åter igen bussen med våra uniformsgarderober, instrumentlådor, hjälmlådor och liknande. Det kunde än en gång konstateras att LDK är helt klart den snabbaste kåren på att byta om och lasta bussen. Vi kunde därför, efter väl intagen middag, först rulla mot vår slutdestination – Stockholm. Vi gjorde ett stopp innan vi mötte huvudstadens ljuva doft. Vi anlände till K1 runt 21.30 och direkt satte vi igång att bära upp allting till korridoren. Busschauffören hade lite bråttom iväg, så vi fick order om att snabba på lite extra. Omkring kl. 22.00 hade vi den sista uppställningen för veckan. Denna ägde rum i korridoren under Serg Granns befäl. Han gav oss HVO och efter marschanträdet skuttade dragontrumpetarna till sina logement. Det packades upp och vi gick och la oss i våra mjuka sängar. Vad gött det var att ligga där. Sov så gott!

/Dragontrumpetare Göthe, Engblom och Hansveden

--------------
v 13, 2003

Med Näsholm som dagelev återstod nu tre dagar innan Göteborg Horse Show skulle dra igång, och därmed också vår första turné. Måndagen ägnades till en början åt musikridning. Av någon anledning gick det inte alls bra denna dag. Det stämde inget vidare i kåren och det gick inte speciellt bra med hästarna. Eller hur var det med det, Khavar? Gulliver fick sig nämligen ett spel framför valvet på kaserngården och galopperade iväg mot stallet med Khavar i sadeln och pukor studsande upp och ned. Det såg faktiskt ganska roligt ut. Det tyckte i alla fall sergeanterna och Kn Hermansson. Linus ville inte vara sämre, utan han bestämde sig för att kasta av stackars Johansson med althornet i handen. Som tur var hände det ingenting med instrumentet. Trots oroligheterna red vi ned till den stora paddocken på andra sidan Lidingövägen. Där spelade vi ett par stycken innan vi knallade tillbaka till K1. På lunchen pratades det en hel del inom kåren om ridningen och spelandet. Vi kom fram till att vi måste vara mer koncentrerade nästa gång om vi inte vill skämma ut oss i Göteborg. Efter lunch hade vi rep i Hovstallet med Kn Hermansen. Vi repade framför allt ryttarmarscherna som inte låtit så bra på förmiddagen. Nu lät det mycket bättre. Sen repade vi lite på de gemensamma styckena vi kommer att spela under Marschtåget med Arméns Musikkår och Arméns Trumkår. Kapten berättade för oss att Musikdirektör Mj Lars-Gunnar Björklund skulle komma på besök dagen därpå och dirigera dessa för oss. Han kommer nämligen vara den som dirigerar de gemensamma styckena under marschtåget. På kvällen hade vi genomgång med Kn Hermansson hur man sätter på transportskydd på hästarna. Sen var det puts och allmänna förberedelser inför Göteborg som gällde för dragontrumpetarna.

På tisdagen var det åter igen dags för musikridningspass på förmiddagen. Denna gång gick det mycket bättre. Det lät fint och Gulliver var lugn och besinningsfull. Nu tändes åter ett litet hopp om att det skulle kunna gå bra i Göteborg trots allt. Vi var tydligen inte lika nervösa som tidigare, analyserade Kn Hermansen. Detta gjorde att vi kunde tänka mer på hur vi spelade och inte på själva ridningen. Klockren analys! På eftermiddagen hade vi rep i Hovstallet under ledning av Mj Björklund. Det lät förvånansvärt bra faktiskt! Speciellt när vi spelade ”Under Blågul Fana”. Det var så att nackhåren reste sig. Tänk er, bara brass! Wow! Mycket kul inför vad som komma skall. På kvällen hade vi vård av sadlar, kandar och allt som skall med till Göteborg. Vi hann även med lite vård av personlig materiell, speciellt stövlarna, vilka tar mycket lång tid att få snygga och blanka. Med händerna kladdiga av skoputs och med ett leende på läpparna, gick vi och la oss i våra härliga sängar i vindsvåningen på Östermalm.

Vi vaknade nästa dag på samma ställe, denna gång med lakanen fyllda av skoputs. Kl. 07.20 var det uppställning för dem som inte är fordonsförare i vattenpasset i stallet inför löshoppning under Kn Borggrens befäl. Fordonsförarna hade visitation av vapenrocken till M/ä, paradhjälmen och ridinstrumenten. Två av fordonsförarna fick dock order om att åka till Strängnäs och hämta en bil som skulle användas i Göteborg. Efter löshoppningen och visitationen på förmiddagen, lastade vi hästutrustning (sadlar, kandar, vojlockar, schabrak, hinkar, ryktsäckar, grimskaft osv.) i packbilen. Packbilen kallar vi en av våra minibussar vars två bakre stolsrader tagits ur för att öka lastutrymmet. Innan lunch hann vi dessutom med att fylla bilarna med bränsle inför resan. Även denna ljuvliga dag då solen sken var det rep i Hovstallet på eftermiddagen. Nu var det finslipning av ryttarmarscherna som gällde samt lite rep på låtarna inför marschtåget. Vi fick sluta lite tidigare än vanligt, så vi åkte tillbaka till regementet och började så smått med packningen av uniformen, instrument, noter, remmar och selar. Efter middag var det packning för hela slanten. Det packades så det stod härliga till i logementen. Vi skulle upp tidigt på morgonen dagen därpå, så vi gick och lade oss tidigt på kvällen. Here we come, Göteborg!

/Dragontrumpetare Hansveden

--------------
v 12, 2003

Folket i Östermalm fick se oss idag igen rida och spela på stan i våra ”inte så snygga, men hårda linne-rid kläder”. Det är inte varje dag man får skåda detta. I sommar blir det ju upp till tusen gånger i vanliga M/Ä. Vissa marscher lät sämre än andra. Mot slutet av ridturen var instrumentarmen rätt så trött. Tillbaka till K1 hann vi med en utbildning kallad ”lastning av hästar”. Det är ju faktiskt bara en vecka kvar innan våra kära vänner ska lastas på riktigt för färd mot Göteborg. Vi repar på styckena inför både Göteborg och marschtåget (som drar igång dagen efter Hästshowen.) Nu börjar det kännas att det drar igång på allvar.

Man blev riktigt sugen på att få rida ut idag igen, men vi fick nöja oss med kaserngården. Tur var nog det. Hade vi spelat K1s marsch utanför, hade vi nog aldrig mer fått vistas utanför grindarna. Efter passet blev det vård av sadlar och kandar. Nu ska det glänsas! Även vi och våra hästar ska glänsa. Vi har haft en del lediga kvällar att pyssla med detta. Kvällen efter dagens eftermiddagsrep var inget undantag. Det fanns man att rycka, kroppar att ryktas, svansar att tvättas och bajsfläckar på skimlar att förskingra.

Det är många saker man gör för första gången i sitt liv. Idag red vi i M/Ä för första gången. Det vankades skolkonsert på hovstallet. Halva kåren red ner genom stan. Instrument delades ut och de fortsatte rida inne i ridhuset medan resten av kåren stod på sidan av och lirade med. Barnen kom och konserten började. Vid första upptaget brallade Pirelli (Kn Hermansens häst) och första och andra avmarschledet hängde på. Väl på plats fortsatte föreställningen. Barnen fick höra några exempel på ryttarmarscher och det blev gissningstävling. Den som vann fick en cd-skiva med (självklart) ryttarmarscher. Ekipagen skärpte sig så det gick hyfsat och barnen var nöjda. Efter repet begav vi oss 11 stycken till slottet för att kolla in vad som komma skall i morgon. Läs mer i stycket under.

Torsdag förmiddag ägnades liksom onsdagen åt att gå upp, äta frukost, städa, ställa upp i vattenpasset, rykta och dona med hästarna för att rida ner till Hovstallet på skolkonsert. Nu var det andra halvan (K2) som sattes på prov. Skillnaden var att det gick bättre för dem. Eftersom jag är med i K1 så skyller vi på att hästarna inte var lika fjantiga denna gång. Vi är i alla fall mycket bättre på doppboll. Yttligare en skock med ungar fick höra ett gäng ryttarmarscher och några barn blev även idag lyckligare vinnare av marschmusik.
På kvällen var det dags för vitterhetsakademin. LDK hade fått i uppdrag att spela Prins Gustavs marsch och fanfarer. Man går igenom många fina salar för att komma in till rikssalen där tillställningen skulle äga rum. Väldigt mäktigt och propert om jag får säga. Vi ställde upp på en liten balkong som inte kan ha haft utrymme för en mer än 11 som vi var och tog några provtoner. Sen börjar det välla in massor med fina damer och herrar. När Kungen och Drottningen anlände spelade vi Prins Gustav jättesvagt så man nästan inte fick någon ton. Eftersom gästerna var så många och sega gick melodin runt och runt, tills syret i våra trumpethjärnor var borta. Delar ur Svenska radions symfoniorkester spelade Drottningholmsmusiken och andra ”klassiker”. Det delades ut priser och LDK spelade fanfarer. När vi var klara var det en duktig akademiker som skulle hålla tal. Det var nog det längsta och mest svåra tal att hänga med i jag någonsin hört. De flesta människorna såg ut att tänka: ”Jag hade hellre vart hemma och tittat på TV”. Där skulle vi sitta som plankor utan ryggstöd och se till att våra plymer inte rörde sig allt för mycket. Hjälmen tryckte, svetten rann och ryggen storknade. Men vi fick i alla fall se vackra damer som drottning Silvia och prinsessan Lilian (som i och för sig inte såg allt för road ut). Vi har även fått uppleva en äkta vitterhetsakademitillställning.

Nu är det nästan skandalöst. Vi har inte haft BRAK en endaste gång sedan den senaste ledigheten. Det skulle verkligen behövas. Efter diverse Stallposter, GSU-helg och konserter är kroppen rätt trött. Det blev inte av idag heller, men nu är det bara sista rycket. Swedint står på schemat. Kronprinsessan tar sin examen efter sin tre veckor långa militärtjänstgörning. Vägen dit blev dock lite längre än den kortaste. Serg Kampe försäkrade sig om att fordonsförarna hittade vägen innan han satte upp i den första bilen. Han glömde bara fråga sig själv om han hittade. Vi for på kolonn mot Södertälje efter sergeantbilen… som missar avfarten. I stället för att köra rätt när man kört fel fortsätter kolonnen och snurrar runt på andra ställen, hit och dit. Tiden går och den lediga tiden innan konsert försvinner sakta men säkert. Kn Hermansen står redan på plats och väntar förbrilt på sina soldater. Vi hamnar på rätt motorväg, men åt fel håll. Tillslut vänder vi, hittar rätt, kommer fram och kapten kan pusta ut. Vi packar upp och marscherar iväg. Vi körde igång med Swedint-signal. Därefter samlingsmusik: ”Kreutzritter” och vår samba ”Musik skall byggas…” Solen lyste, och hade det inte blåst som attan hade det vart riktigt ljuvligt. Det klingade fint så t.o.m. sergeanten berömde oss. Hemma på K1 blev det fredagsrutin. Efter den kunde vi få HVO och åka hem stoltare än många andra gånger.

/502, Engblom

--------------
v 11, 2003

Att vår resa till Göteborg närmar sig allt mer har väl knappast undgått någon, och denna veckan började det på allvar att synas även på schemat.

Måndagen började med uppställning i stallet, och under Kn Hjelms befäl utförde vi dagpluton (mockning, strö och utfodring) fram till lunch. Stalltjänsten är mycket speciell. Den är fysiskt mycket krävande, i alla fall om man är noggrann, men framförallt mycket lärorik. Man får spendera så mycket tid med hästarna att man lär sig väldigt mycket om deras beteende och reaktioner. Detta gör att men sedan förstår dem mycket bättre när man skall jobba med dem från sadeln. Detta är kanske en sanning med modifikation. Det är inte alla som tycker att stalltjänsten är så fantastisk. Framförallt inte dem som jobbar med att stampa mockavfall i containern. Här hamnar allt som tas ur spiltorna och boxarna, och för att spara plats skall allt stampas och packas. Inte speciellt utvecklande syssla, men nog så bra som extra fysträning.

När stalltjänsten var avslutade gick stallpostgrupp 2 på sitt skift. Övriga gick och åt lunch för att sedan deltaga i hästvårdsutbildning med Kn Hermansson. Vi började med att inventera vår sadelkammare på stallets tredje våning. Sadelgjordar skulle räknas, grimskaft och svanskappor lika så, vissa saker skulle göras rent och andra lagas. Efter det var det dags för själva hästvården. Vi gick igenom svanstvätt och hur man rycker en man. Vi fick även en liten provstund med hästarna vad det gällde att rycka man. Manens längd skulle bli en handsbredd, men detta var det inte alla som uppfattade. Jag återkommer till det senare. Kvällen spenderades efter eget huvud.

Tisdag morgon och förmiddag var mycket lik måndagens. Stalltjänsten tog upp all tid fram till lunch, och stallpostgrupp 2 byttes mot stallpostgrupp 3. Efter lunch var det dags för repetition av föregående dags hästvård och sedan gick vi upp till sadelkammaren igen. Denna dag skulle vi vårda sadlar och kandar under 522 Malms befäl. Fett och olja skulle användas på olika delar sadlarna, och Malm poängterade både 19 och 20 gånger att man skulle använda "nästan inget fett alls". När detta var klart var det mer eller mindre dags för middag, och efter middagen var det uppställning i stallet igen. Nu var det dags att prova till kandaren så att de verkligen passade på respektive häst. Alla som har försökt att betsla en häst vet att det ibland kan vara nog så svårt att få in ett bett i munnen på den. Ett kandar har två. Det var allt lite bökigare än vanligt, men för de allra flesta gick det bra. När allt var tillbaka på sin rätta plats var kvällen fri.

På onsdagen var det uppställning 07:30. På grund av att 4:e skvadron hade högvakt, fick vi rida direkt på morgonen istället för innan lunch. Det blev musikridning på kaserngården och till och med Kn Hermansen var där och hedrade oss med sin närvaro. Han sa att han tycker att det gick riktigt bra, och det värmde verkligen. På eftermiddagen var der rep på hovstallet, där vi fortsatte finslipandet med det musikaliska inför Göteborg och marschtåget som kommer direkt veckan efter.

Torsdagen var välsignad med ett fantastiskt vårväder. En härligt lysande sol från en klarblå himmel inspirerade till pigga soldater med gott humör. Alla hade sett fram emot denna dag (även Hansveden som denna dag vaknade med ofantlig nackspärr och därför inte kunde deltaga), för nu var det dags att rida ut i Lill-Jan skogen för första gången. K2 började rida, medan K1 tog bilarna till en på förhand bestämd plats. Där möttes vi upp och hästarna fick nya ryttare. Det var en samling mycket stolta soldater som på kolonn med två täter bakom Kn Hermansson på Just Celsius, red ut genom vakten. Vi red i ett makligt tempo, stannade ibland och fick lite utbildning, för att sedan fortsätta på samma sätt. Underlaget var trots vädret fortfarande fruset och väldigt ojämnt, därför travade vi bara en kort sträcka inne i skogen. Den största utmaningen var en brant uppförsbacke, följd av en ännu brantare nedförsbacke. På uppvägen var min häst för dagen, Carousel, mest intresserad av att äta på de omgivande trädens grenar, men vi tog oss upp så småningom. Nedåt gick också bra för de allra flesta, men Apache gillade inte att gå i nedförsbacke. Så, med 516 Johansson på ryggen kom han nedstörtandes i full galopp. Till slut fick hon stopp på honom och vi kunde alla rätta in oss på kolonn med två täter igen. Innan vi fortsatte vår ritt fick vi en liten historielektion av kapten. Hanberättade om Djurgården förr, och pekade ut fiskartorpet som nämns i Bellmans epistlar. Sen gick färden vidare och tog slut mycket fortare än man önskat. Eftersom jag inte red med tillbaka har jag inget att rapportera därifrån, men jag hörde att det gick ganska lugnt till. När alla var tillbaka var det dags för lunch och rep i Hovstallet med kn Hermansen. Kanske var det inte lika koncentrerat som det brukar (?) detta rep, för något flög runt i allas huvud. Det var en tanke som ständigt gjorde sig påmind, nämligen den om vilken häst man skulle få ta hand om och rida i Göteborg. Det skulle tillkännagivas på en lista som skulle sättas upp på anslagstavlan innan vi var tillbaka.

Efter repet störtade alla upp för trappan och flockades runt tavlan, men insåg snart att det var något som fattades. Listan var inte uppsatt. Eftersom hästvård stod på schemat inför kvällen var det viktigt för alla att veta vilken häst man skulle vårda. Därför gick dageleven och anmälde sig på befälsrummet, för att höra efter. Det visade sig att serg Kampe hade glömt att sätta upp den innan han gav sig ut för att rida. Vi fick löfte om att den skulle sättas upp under middagen, och när vi kom tillbaka från den satt den där och väntade. Man kan säga att reaktionerna var blandade. Nilsson, som fått skimmeln Brigad på sin lott så mest ut som om han just skrivit under sin egen dödsdom. Han var av någon anledning inte så nöjd. Undrar varför… Han tänkte dock ut en plan för att hämnas. Vi gick alla ner för att börja rycka manar, tvätta svansar och rykta. Efter ett tag kom Nilsson in i andra pass (Brigad står i första pass). Han sa att han var klar med manen, men att den blivit lite kort. Kaptens kommentar hade ungefär varit: "Ja, den är ju inte för lång i alla fall, men det är ju ett levande djur, så det växer ju som tur är ut igen". Självklart blev man lite nyfiken så vi var flera som gick in i först pass för att se skapelsen. Och där stod Brigad i ett hörn och såg surare ut än vanligt. Han hade blivit snuvad på sin man, och det som lämnats kvar liknade mest en 4 cm lång rufsig och tovig tuppkam. Han verkade inte så nöjd. Resten av kvällen var vi i stallet och lärde känna våra nya bästa vänner.

Fredagen bestod av ett ridpass på morgonen. Det var musikridning igen och finslipningen fortsatte. Efter lunch var det dags för rep i hovstallet, och eftermiddagen fortsatte vi att putsa på våra små vänner i stallet. Det vackra vädret höll i sig och lovade gott inför helgen.

Denna helg var vi dock tyvärr inte ute speciellt mycket. Det var GSU med Kn Hermansson som stod på schemat. Vi hade först lite repetition av AK5:ans delar, och hur man plockade isär och ihop vapnet. Sen var det dags för uppsittning i repsalen för genomgång av teori. Kapten höll ett föredrag på sammanlagt ca 1 ½ h sen var det dags för egen överläsning. Vi skulle läsa på om skjutregler, olika typer av ammunition m.m. Efter en timmas läsning var det dags att skriva prov och efter det var det dags för middag. Efter middagen var det dags för uppställning för att se vilka som klarat provet. Det krävdes alla rätt för att bli godkänd, och Kapten såg lite finurlig ut när han kom med resultatet. Man kan säga att det över lag inte hade gått så bra. 9 av 22 var godkända. Kapten meddelade att det skulle bli omprov kommande dag och att de som behövde kunde öva under kvällen och natten. Kvällen var i övrigt fri och det var ett ganska stort gäng som firade detta med att gå ut på stan och våldgästa en kinakrog. Nä, inte våldgästa kanske, men inta en lugn middag i glada vänners lag.

Söndagen började lika strålande som alla andra dagar denna vecka, och helst hade vi nog varit ute och njutit av det fina vädret, men plikten kallade. De som skulle göra omprov fixade detta, och sen var det dags för mer undervisning. Vi hade genomgång på hur man laddar och gör patron ur, använder sin lösskjutningsanordning m.m. Dagen gick ganska fort och plötsligt var det middag och vi fick höger och vänster om. Det är både omväxlande och roligt att ha GSU ibland. Jag tror att de flesta tycker att det är bättre att ha GSU:n utspridd under hela året, istället för två tuffa månader precis i början. På så sätt kan man hålla sig alert och intresserad vid alla genomgångar och övningar. Har man dessutom så bra lärare som vi har (d.v.s. våra befäl), så skall man verkligen inte klaga. Nöjda med veckan, men ändå trötta, stupade vi i säng på söndagskvällen för att sedan ta i tu med den kommande veckans uppgifter. Puss och kram

/Dragontrumpetare Göthe

--------------
v 10, 2003

Med fyra dagar ledigt i kroppen, var det dags för uppställning, visitation och det gamla vanliga köret på måndag morgon. Vanligtvis lägger vi oss in på småtimmarna på söndagskvällarna av någon anledning. Det beror väl i och för sig på att en del kommer till regementet ganska sent och många snackar om vad de har haft för sig under helgen osv. Man var av denna anledning lite småmasig efter frukosten. Detta till trots fortsatte dagen med musikridningspass och repetition i Hovstallet. Tyvärr (?) var det ingen som satt av på ridpasset, så det finns inte så mycket att berätta från ridningen. Kvällen ägnades åt lite puts och TV-tittande.

På tisdagen fick vi på förmiddagen stallutbildning av stallchef Kn Hjelm. Han lärde oss bl. a. vilka regler som gäller i stallet, hur man sköter hästarna, hur man ger dem mat, vilka tider som gäller och hur man mockar hästskit. Stallpost innebär att man har hand om hästarna och stallet under en 24 timmarsperiod. Man går på passet kl. 16.20 och har alltså tjänstgöring fram till kl. 16.20 dagen därpå. Mellan kl. 21.45 och 05.30 har man kvällsjour. Om någonting händer i stallet så skall stallposterna snabbt kunna komma på plats och lösa problemet. Det kan t.ex. vara någon häst som har slitit sig och tagit sig över till något annan del av stallet där den inte ska vara. Utbildningen varade hela förmiddagen.

Nästa dag var det dags för nytt ridpass, denna gång med den andra ridgruppen, d.v.s. K2. Ridpasset påbörjades en timme tidigare än vanligt, eftersom vi skulle hinna avsluta stallutbildningen innan lunch. Ridningen gick bra och inte heller denna gång föll någon i backen. Vi spelade först inne i ridhuset, sedan gick vi ut på kaserngården i kolonn om två och lirade en stund. Kn Hjelm var en av åskådarna och han önskade en låt, sin favorit – Der Pappenheimer. Vi spelade den (Kn Hjelm tackade så mycket) och några andra, sen avslutades ridpasset med att vi gick tillbaka och ställde upp utanför stallet innan vi fick order om att sitta av.

Kl. 05.15 blev vi väckta av vakten och en kvart senare skulle vi infinna oss i stallet för att se till att hästarna hade det okej och ge dem sin frukost (hö). När vi kom dit visade det sig att två hästar hade slitit sig och stod och väntade i stallgångarna. Dessutom upptäckte vi att Avantis vattenkopp hade fastnat i det rinnande läget om man så säger. Detta ledde till att hela hans spilta var genomblöt plus att det hade runnit över till ytterligare tre hästar. Det var bara att sätta igång att skyffla ut allt blött spån och in med nytt – i fyra spiltor. Lite extrajobb... Men sedan flöt det på ganska bra. Kl. 07.15 kom de resterande i kåren till stallet för att vara dagpluton. De har bl.a. som uppgift att hjälpa oss med stallvården, gå med hästarna till skrittmaskinen osv. Denna tjänst varar till kl. 11.25. Efter lunch fortsatte sedan stallposterna med sitt fram till kl. 16.20 och övriga hade fordonsvård och fys på eftermiddagen. De sprang till Kaknästornet och tillbaka. Synd att vi stallposter missade denna världsomlöpning. Kvällen spenderades med att bl. a. bättra på putsen på paradskorna, hjälmen och instrumenten inför spelningen dagen därpå på Swedint. Det var mycket behagligt att duscha på kvällen tyckte stallposterna.

Efter visitation av det mesta på fredag morgon, begav vi oss till Swedint som är lokaliserat strax utanför Södertälje. Vi spelade för ett 60-tal personer (lägsta graden löjtnant) från olika länder som fick diplom för avslutad kurs på Swedint. Förre stabschefen vid FömusC, Övlt Mellin, var en av kursdeltagarna och åtnjöt denna gång musiken från åhörarsidan. Vi spelade först lite samlingsmusik innan själva ceremonin började och sedan spelade vi en fanfar när alla fått sina diplom.

/Dragontrumpetare Hansveden