Veckan vi fasat över närmade sig. Det blev vecka 8 och dags för baskerprovet. På tisdagsmorgonen packade vi minibussarna och körde ut till P10 i Strängnäs där vi träffade AMK, arméns musikkår. De splittrade våra grupper så att alla AMKs sex grupper fick fyra från LDK. Vi hann knappt presentera oss för vår nya grupp förrän gruppchefen fick order om att ta oss till första stationen. Efter en kort marsch kom vi fram till ett garage där vår packning visiterades. Därefter fick vi gå ut i skogen där vi fick varsin guldburk och ett paket kex. Här fick vi tid att lära känna våra nya gruppkompisar. Vi stridsmålade oss i ansiktet och efter en och en halv timmes rast blev vi marschfärdiga. Vi marscherade i väg på skyttekolonn. Vi fick inte gå på några vägar och var tvungna att springa över öppna fält. Klockan 16 var vi framme vid dagens mål där kapten Hermansson väntade på oss. Vi fick veta att vi kommit fram till platsen för att slå läger. Vi skulle bygga skärmskydd och satte i gång så snart vi fick. Det tog en stund för oss att få upp dem. Därefter åt vi kvällsmat bestående av pasta och korv. Många av oss tvivlade på att vi verkligen skulle få sova i vindskydden men kvällen närmade sig och efter en kort kvällspromenad fick vi krypa ner och lägga oss. Vi i LDK hade släpat med oss varsin sovsäck vilket vi nu var väldigt tacksamma över. Natten var svinkall. Man låg och skakade. Mitt i natten tog vår ved slut så de sista timmarna var det ingen i vår grupp som sov något.

Vi gick upp tidigt på onsdagsmorgonen och rev lägret medan det fortfarande var mörkt. När det ljusnat lite så visiterade kapten området och gruppcheferna fick order om att ta oss till en annan plats. Så såg hela den dagen ut. Vi fick gå till olika stationer och fick lära sig massa saker. Vi fick bland annat ta på oss skyddsmask och gå in i en gaskammare, vi fick bära bår och ha olika stridsövningar. Det var klarblå himmel och strålande sol hela dagen vilket gjorde att alla var på bra humör. Det hela blev ju inte sämre av att vi faktiskt fick mat och slapp gå hungriga. Något som jag tror varenda dragontrumpetare räknat med. Kvällen närmade sig och vi kom fram till dagens slutstation. Varje grupp fick varsitt militärtält och utan utbildning eller instruktion började vi resa det. Några av oss i vår grupp hade gjort det innan, men med kamouflageduk blev allt mycket mer komplicerat. Det tog en bra stund innan vi blev klara. Därefter satte vi oss och åt kvällsmat medan löjtnant Rahmberg gick igenom reglerna för hur man eldar i kaminen.

Vi eldade på så att kaminen glödde men på något konstigt vis blev luften närmast marken aldrig riktigt varm. Denna natten var som uppgjord för att "ryssen" skulle komma och anfalla. Mycket riktigt så stämde våra mistankar. Tre gånger blev vi beskjutna den natten och fick besätta eldställningarna. AMK hade fått ut 20 lösa skott var och fick skjuta när de såg fiender. Vi i LDK fick låtsas att vi sköt. Det hela var ganska roligt, som att leka krig när man var liten. Det jobbiga var bara att det var så kallt. Man frös så att man skakade hela tiden.

På torsdagsmorgonen rev vi lägret, åt en snabb frukost och marscherade i väg. När vi kom fram till utpekad plats märkte vi att alla grupper samlades på samma ställe. Nu var det dags för det stora provet och tävlingarna grupperna emellan. Våra grupper splittrades på nytt och vi återförenades till våra gamla LDK grupper. Provet bestod av 9 olika stationer. Vi började med stridshinderbana, därefter byggde vi vaktpostvärn, hade musik-/gradbeteckningsprov och sprang fältmarsch. Fältmarschen är 1 km språng med stridsbälte och vapen. Därefter var det avståndsbedömningsprov, militärtältresning, vi satte ihop och sprang med bår, vi testade granatkastningspricksäkerhet och avslutade med en frågetävling om svenska orter. Efter de olika stationerna så hade faktiskt vi i LDK3 klarat oss bäst och fick gå ut först i den avslutande orienteringen och språngmarschen. AMK grupp 1 och 2 som var på hemmaplan med flera kartor i gruppen orienterade förbi oss och vi kom i mål som tredje grupp. Alla kämpade vi så att svetten rann och varenda muskel värkte. Men envisast av oss alla var nog ändå Lindsö som trots de största skoskavblåsor jag sett kämpade igenom hela språngmarschen med hela sin packning.

På kvällen var det baskerceremoni. Överstelöjtnant Grafström var med och delade ut baskrarna. Det var väldigt högtidligt med marschaller och trumpetfanfarer. Sedan var det samkväm i befälsmatsalen där vi fick landgång. Gott! Vi fick sova i ett gästlogement hos trumkåren och gick och la oss ganska tidigt.

Hela fredagen gick åt till att vårda utrustningen. Väldigt tråkigt men ändå härligt på något vis. Major Persson hade en liten samling på morgonen där vinnande gruppen fick priser. Han berömde LDK för våra fysiska prestationer, särskilt i fältmarschen. Vi i LDK3 och LDK2 var de enda grupperna som hade klarat det på 5 minuter. Våra sergeanter tyckte att med så hårda sergeanter kan det inte bli annat än hårda soldater. Efter lunch åkte vi till K1 och fick höger-vänster-om 15:30 iklädda fin m/90 och röd basker.

/ Dragontrumpetare Gunnarsson